En av kommentarerna på sidan där jag hittade den här säger
The best way to be productive is to not read stumble pages about being productive.
Trots det är det en del vettigt som är värt att ta med när VAB och liknande ställer till det.
Stulen från http://visual.ly/how-be-productive
Om nu bara skruttungen kunde läsa den här också och se till att bli av med feber, hosta och snuva!
Nä, fortfarande inte med! Men det hindrar ju inte att det blir lite aktivitet här. Dessutom tänker jag lite på alla som skriver nu, finns det helt plötsligt nya läsare till alla bloggar? Orkar dom som redan läser med den ökade takten? Vart tar diskussionen vägen, kommentarer direkt på bloggarna, svar på twitter eller blir det facebookkommentarer av det? Eftersom jag inte kommer att skriva varje dag lanserar jag två alternativ så här i början, och hoppas att jag kan hjälpa till lite genom att läsa och kommentera mer.
Ett alternativ till #Blogg100 är #kommentera100 eller #läs100 som går ut på att kommentera eller läsa deltagande bloggar varje dag.
— Axel Pettersson (@haxpett) March 2, 2014
Förhoppningsvis lär jag mig mycket nytt och bidrar till nya tankar under tiden.
Kryssad Blogg100
Det var ju kul det där med #blogg100 förra våren. Vaken halva nätterna och skrivångest andra halvan. Efter att hundra dagar var över blev det inte så särskilt mycket mer heller, några dagar till bara och sen kom det av sig.
Nä, det blir inget av den här gången! Även om jag har gått och funderat på det några dagar och känt att det har lockat lite. Och även om jag funderat på alternativa varianter för att få något enkelt att jobba med som håller hundra dagar och inte kräver en jätteinsats. Istället dammar jag av den här inför den kurs jag snart ska läsa som en del i att få klart den där förbaskade C-uppsatsen som nästan släpar längre efter än gnaget i SHL-tabellen. Så det blir Forskningsmetodik i ämnet informatik i år eftersom den forskningsmetodikskurs jag läste när det begav sig är utbytt så måste jag komplettera. Och eftersom den kursen och exjobbskursen går samtidigt går det inte att läsa dom samtidigt, utan det får bli först nästa år. Jaja, har jag gått och dragit på det i nästan tio år gör det nog inte hela skillnaden.
Idag gläds jag enormt åt att damerna tagit sig förbi kvartsfinalen genom att i två raka slå ut regerande svenska mästarna och för första gången vara klara för semifinal. Mer hockey åt folket! Semi på torsdag och jag tycker alla som kan ska ta sig till Tegera!
Trasiga jeans. #Crop!
Dom där lådorna, och förråden, och lådorna, och gömmorna. Och allt det där andra.
Efter #Blogg100 är det nu dags för #Crop100. Från 100 nya bloggposter till att 100 saker ska bort. Inte på 100 dagar, men så sakteliga framöver.
Än så länga har det försvunnit några skor, en skjorta, ett gäng trasiga jeans och lite ammunition…
Om jag orkar hålla i det kommer allt hamna på #Crop100-sidan, och om det går för sakta för mig är det fler som gör sig av med saker
Inte kan det väl vara så? Sitter jag här och drar mig för att skriva 100/100 bara för att slippa bli ”färdig” med det här påfundet? Tror jag verkligen att tiden stannar om jag låter bli att skriva?
Nja, visst har jag snuddat vid tanken på att låta bli dagens inlägg i någon slags symbolik för att det här inte blir klart nångång, men det känns som att dra lite för stora växlar av det och att nalla av symbolik jag inte når upp till. Men oavsett känsla och symbolik är jag väldigt nöjd med att ha tagit mig igenom det här och att nu vara framme vid nummer 100 av den här bloggen.
Vad har jag lärt mig då, och vad tar jag med mig vidare? Bäst är att jag faktiskt har kommit så här långt. Även om en del har varit ganska uselt, en del ännu sämre och några nödlösningar så finns det i alla fall 100 inlägg här nu. Några inlägg har börjat med höga ambitioner men avslutats utan att ketchupflaskan knutit ihop alla kanoterna i lasset och lämnat den röda tråden hängandes när orken trutit mot slutet och det sen återstår att #länka lite och hitta någon passande illustration. Näst bäst är att jag trots bitvis bristande motivation har kommit vidare och fått till nånting, att jag har fått (en förvisso inte helt hälsosam) rutin på att faktiskt sätta mig och skriva nånting och att det har blivit ett och annan guldkorn i det hela. Dessutom är jag väldigt nöjd att jag kom vidare med exjobbsförberedelserna, och jag inser nu att jag ska använda det här som lite kom-ihåg för vad och när som händer i fortsättningen.
Målgången innebär namnbyte: Från rosa elefant till exjobb. Nästa steg examen!
Tack alla som varit med och kommit med glada tillrop, både här, där och mitt emellan. Det värmer enormt och funkar som både morot och piska på samma gång. Och för er som är berörda, glöm inte avslutningsminglet.
Trots att jag avslutade med en klipphängare igår tror jag att jag struntar i det och går åt ett annat håll. Det är nämligen så många som har rapporterat målgång i #Blogg100 idag att jag har blivit alldeles dagvill och undrar vad jag är på för dag egentligen. Oavsett känns det som om dagen får bli lite mer funderande på vad som händer nu, nu när jag nästan är framme efter dom där hundra dagarna som var så avlägsna i slutet av januari.
Nån form av fortsättning blir det helt klart, men det har jag ju redan konstaterat. Att det inte kommer att bli dagligen i fortsättningen är jag dessutom helt säker på, nattsuddandet är inte helt bra och dessutom kommer jag förhoppningsvis behöva tiden för viktigare skriverier. Det studieintyg jag fick från Högskolan Dalarna idag såg bra ut. Om jag förstår kraven och dom nya högskolepoängen rätt är det enda orosmolnet att jag har läst ÖÄA089 Vetenskapsteori tidigare och nu är kravet Forskningsmetodik i informatik. Hur stor skillnad det är på kurserna (och om jag kommer ihåg nånting från den) är oklart, men det får jag nog snart besked om. Sen är det bara det där med att hitta ett ämne och allt runt om kring som återstår, men efter 100 dagar med det här kan det ju inte vara helt omöjligt i alla fall.
Mål, mål, mål. Alla går i mål. Själv har jag en dag kvar, men vad är väl det i det stora hela?
Årtal igen, jag får nog införa en ny kategori och gå tillbaka och kategorisera lite mer.
Instämplad! Foto: Tomasz Sienicki [user: tsca, mail: tomasz.sienicki at gmail.com], CC-BY-SA
Vakthavande tekniker på flygtrafikledningscentralen på Arlanda! Hur fränt låter inte det då? Och det bästa är att det var lika fränt som det låter. På den tiden var det Telia Mobile som hade hand om drift och underhåll av Luftfartsverkets system, och efter att ha sökt, intervjuats, läkarundersökts och säkerhetsgodkänts under sommaren började jag där i augusti 1998.
Flygledare i sin rätta miljö.
Foto: LFV, får endast användas för redaktionellt bruk???
Hösten ägnades ungefär till hälften åt kurser med spännande namn som URL14: CENSOR932 och URL38: Grundläggande MUCAS. Blandat med det var det praktik, felsökning, förebyggande underhåll, mer praktik, några andra kurser, mer praktik och lite annat jobb också. Under våren var jag så färdig med kurspaketet, praktiken, parallellgången och det andra som krävdes för att jag på egen hand skulle få ta hand om datorer, rullbandare, ångmaskiner och annat som krävdes för att hålla igång flygtrafiken över mellansverige och alla som skulle starta eller landa på Arlanda.
Listtjänstgöringen innebar att jag började sent ungefär en gång i veckan och hade vakten över natten samt jobbade var sjätte-sjunde helg och höll liv i prylarna då. Utöver diverse morgonkontroller, dagliga tillsyner, planerade underhåll och förebyggande underhåll handlade det om att laga saker från felhyllan, till exempel tangentbord som fått en kopp kaffe i sig eller virkort med en trasig kondensator. Den viktigaste uppgiften var dock att hålla flygledare och skiftledare lugna när något av dom viktiga systemen bestämde sig för att ta en tupplur eller hicka till.
Nånting annat som listtjänstgöringen innebar var att underlätta det dubbelliv jag levde som student i Uppsala. Pluggade gjorde jag inte så mycket, men nationsliv på V-Dala levde jag desto intensivare. Möten med biblioteksutskottet, jobb i ölbaren, råddande med ljud och ljus som nationstekniker och en och annan dalastark (RIP) i puben. Att börja sent en gång i veckan samt lediga dagar i samband med helgjobbet gjorde att tvätt och städ nästan alltid hanns med då så att kvällar och helger var över till trevligheter. Heltidslönen skadade inte heller, trots att internpriserna på nation var farligt låga.
Åren gick, Telia Mobile böt från en charmig rödblå logga till nånting kaffefläcksaktigt lilaprickigt. Vi knoppades av till Swedia Networks och köptes upp och blev Eltel Networks. Själv flyttade jag från att vara listgående vakthavande tekniker till att bli installationssamordnade när LFV byggde ny flygledningscentral, var tjänstledig för studier, kom tillbaka och jobbade med blåljusverksamhet och stora och små hemligheter.
För ganska exakt ett år sen… Men det lämnar jag tills imorgon!
I sommar är det dags igen. nummer nio totalt och nummer fyra för mig. Min första sommar som inblandad i Wikimediarörelsen hann jag inte riktigt med och hade inte koll på att det fanns en stor konferens att åka på. Och tur var nog det eftersom det hade varit svårt för mig att motivera en resa till Buenos Aires, mest för mig själv.
Året efter däremot, 2010, var Wikimania i Gdansk i Polen. Närmre än så är det svårt att få det utan att vi ser till att få det till Sverige. Totalt var vi nog elva svenskar där och hade trevliga båtresor dit och hem. För mig som ny var det ett enormt lyft att se hur många det var från resten av världen som var engagerade, presenterade, delade med sig, hjälpte till, fixade och donade för att det skulle bli en bra konferens.
Howie, Moka och Megan efter utflykten till Jerusalem.
Våren 2010, ungefär samtidigt som Ship to Gaza hade problem med militära överfall, meddelades att Haifa i Israel tilldelades Wikimania 2011. Intressant att se att utanför Sverige uppmärksammades inte StG lika mycket som här och det var inte lika kontroversiellt för deltagarna från andra delar av världen. Konferensen i sig sammanföll med demonstrationer och protester av det lugnare slaget (jämfört med den arabiska våren på andra ställen), men att ha beväpnade vakter vid dörrarna är inte nånting jag uppskattar jättemycket. Bra organiserat, suverän utflykt till Jerusalem, och jag var uppe på scen och berättade om astronomitävlingen som genomförts med rätten att namnge en asteroid som förstapris.
Förra sommaren bar det som nyanställd på Wikimedia Sverige av till Washington. Som frivillig hade jag hunnit boka biljetter och planerat att åka dit, men jobbet kom emellan och jag åkte dit i tjänsten istället. Hackathon före, inkallad som paneldeltagare i rollen som nationell GLAM-koordinator under och unconference efter. Lite sightseeing men mest prat och kontaktskapande under dagarna.
Hela gänget i Washington. Foto: Adam Novak, CC-BY-SA
I sommar blir det långresa. Hong Kong är målet för en vecka i början av augusti. För första gången har jag dessutom lämnat in ett eget förslag till presentation: Professional GLAM editors, what and what not to do. Förhoppningsvis är det många som är intresserade av det och skriver upp sig så att chansen att bli antagen ökar. Dit ska jag oavsett, men det skulle vara kul att få hålla en egen presentation också.
Under morgondagen (1 maj) kommer det dessutom att tillkännages var Wikimania 2014 ska hållas. Kampen står mellan London, UK, och Arusha, Tanzania, och förhandstipsen säger att Londonbudet är ganska överlägset. Om det innebär att jag ska åka dit nästa sommar återstår att se, men den energiboost det är att träffa på alla andra gör det helt klart värt resan.
Wikipedia är inte perfekt, men det är fantastiskt! -Stefan Goettsch
Fortfarande finns en viss förbättringspotential. Förutom det där med att källbelägga, förlänga, städa, wikifiera, faktakolla, uppdatera eller nånting annat inom kvalitetsområdet finns det en del annat att göra. Ovanstående uppgifter är sånt som vem som helst kan göra! Inte så många gör det men det krävs varken användarkonto eller godkännande från någon, det är bara att sätta igång.
Nånting som däremot inte vem som helst kan göra är att bidra med en inspelning av sin röst till artikeln om sig själv. Andy Mabbett, en underbar skäggig engelsk Wikipedian, startade i höstas ett projekt för att uppmuntra personer med wikipediaartiklar att spela in ett kort röstprov och göra det tillgängligt under en fri licens så att det kan laddas upp till Wikimedia Commons och sen användas på Wikipedia. Hjälp till att sprida det här så att vi förutom bättre wikipediaartiklar kan få ett fritt och öppet arkiv med röstprover över hur personer låter.
Om du är relevant (även fast jag gillar engelskans notable bättre) nog för att ha en artikel om dig kan du bidra med en inspelning av din röst. Gör en inspelning där du säger:
Hej, jag heter [namn], jag föddes i [plats] [år] och är [yrke/aktivitet/relevansanledning] sen [år].
Din mobiltelefon duger bra för att göra inspelningen, men var gärna på en tyst plats när du spelar in. I enlighet med den filosofin måste ljudfilen vara i det fria formatet Ogg Vorbis, och det går lätt att konvertera ljudfilen med det här verktyget. Ladda upp ljudfilen till Wikimedia Commons, med till exempel CC-BY-SA licens, och se till att lägga till kategorin Voice intro project – sv till filen.
Om det är för jobbigt går det att bifoga filen, eller en URL till filen till mig (haxpett(at)gmail.com) i det format den är, tydligt ange filens namn och att den är under CC-BY-SA-licens, samt skicka en kopia av mailet till info-sv(at)wikimedia.org (för att säkerställa att den är under en fri licens) så konverterar och laddar jag upp filen.
Om du vill kan du göra inspelningar på andra språk också, men gör dom gärna som separata ljudfiler då. Var gärna med och bidra med en inspelning med din röst, och berätta om det här för andra som har artiklar på Wikipedia.
Min inspelning (trots att jag inte är relevant) finns här som ett exempel på hur det kan låta.
Vid den tiden utfärdade kejsar Reinfeldt en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var inte den första skattskrivningen, men den hölls när Borg var ståthållare i Alliansien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och sambon, som genom sin inkomst hörde till egenföretagarnas hus, begav sig från Skanstull i södra änden upp till Hornstull, till kontoret med bokföringen, för att deklarera sig tillsammans med redovisningsuppgifterna, sin nemesis, som väntade på hög.
– fritt efter Lukas 2:2.1-5
Det är inte riktigt så illa, men till skillnad från mitt löneslavsdeklarerande, där jag trots jobbyte och ROT-avdrag klarar av det på två minuter känns det lite orättvist. Hennes kämpande gör dock att jag och lillkillen kan ägna söndagen åt att hänga lite på stan och bara drälla omkring.
Buss till Kulturhuset, pannkaks- och västerbottenpajslunch på Teaterbaren och därefter dagens bästa nyhet.
Bokläsande, kurragömma, runtspring, hoppande, mera läsande, lite mer hoppande och raskt hade klockan gått så långt att det var dags för #kaffeochglass. Inga körsbärsblommor i Kungsträdgården, men vi fick till en bra ”fotbollsspel” med lite blandade barn. Reglerna gick ungefär ut på att vi sparkade omkring den amerikanska fotbollen och när vi blev glada var det mål och då blev det poäng och alla jublade. Gott så, mer avancerat behöver det inte vara. Alla åskådare såg nöjda och glada ut också och i slutändan hade alla vunnit med 6-6!
Efter en sån här dag är frågan om sambon och deklarationen är mer färdiga än vad jag och lillkillen är. Han bröt ihop när jag nekade honom att se ett jotjoobklipp där någon spelat in sina GTA-bravader och det var både knivar och pistoler inblandade. Hur han klickade sig dit från sitt normala melodifestivaltittande är fortfarande höljt i algoritmernas dunkel. Märkligt är det i alla fall.
Nu är det i alla fall hög tid att fundera på det jag skrev för länge sedan om sovtider. Gonatt dagboken!
Haxpett - #Hashtagg 