Kategoriarkiv: exjobb

Plugga?

Här sitter jag och skriver och tittar ut på solen.

Här sitter jag och skriver och tittar ut på solen.

Jag går ju i skolan nu, och likt en viss biskop råder jag inte själv över min situation. Eller, visst gör jag det. Annars skulle jag nog förhala och dra ut på det ännu mer!

IK1035 pågår i alla fall och jag hänger med. Delvis eftersom jag läst forskningsmetodik tidigare så jag har lite gamla minnen att luta mig mot, men också tack vare att jag kan sätta mig och plugga när andra är ute och jobbar i solen och har det bra. Nu är i alla fall förberedelserna inför morgondagen seminarium klara och inlämnade, så nu ska jag ut och hugga ved, skotta sand, klafsa i lera och ha det bra.

Annonser

Nu börjar det!

Nånstans där för ett år sen när #Blogg100 drog igång tänkte jag mig att om jag skriver mer blir jag bättre på att skriva och skriver mer. Då höll jag ut i hundranånting dagar i rad innan det kom av sig och sakta fasades ut. En av tankarna då var att ta mig an den rosa elefanten, min eftersläpande C-uppsats, och bli färdig med den delen av mina studier. Nu är det dags för nästa steg eftersom jag äntligen ska bli student igen!

När jag hösten 2003 hopsastegade in i Högskolan Dalarnas lokaler i Borlänge hade jag nån ambition om att ta mig igenom utbildningen, knyta kontakter med företag under tiden och få jobb i hembygd’n när jag var klar. Kontakter knöts, men ett utbytesår i Thunder Bay med en upplöst förlovning och ofas med klasskamraterna som resultat gjorde att studierna drog ut en termin. Ett nytt förhållande i närheten av jobbet jag var tjänstledig från gjorde att motivationen att både bli färdig eller hitta nånting i hembygd’n minskade och därför sitter jag här många år senare och är efter diverse akademiska krumbukter antagen till Forskningsmetodik i ämnet informatik med upprop imorgon.

Förhoppningsvis tar jag mig igenom den här kursen lika enkelt som den forskningsmetodikskurs jag läste när det begav sig för många år sen, för jag måste läsa om den eftersom den bytt namn och inriktning. Att forskningsmetodikskursen och C-uppsatskursen går samtidigt gör att jag inte får börja på en gång, men har jag hållit mig sen 2006 klarar jag mig nog ett år till också. Den extra tiden ser jag som nånting positivt också eftersom jag förhoppningsvis kan tjuvstarta uppsatsskrivandet och således klara mg från att vara tjänstledig genom att sprida ut det under hela året. Jag hoppas att det är möjligt i alla fall.

Ser ni nån som ser förvirrad ut vid sal B-311 imorgon får ni gärna komma fram och säga några uppmuntrande ord. Det känns som att det ska gå bra, men samtidigt är det lite nervöst att börja plugga igen.

Hur var det här då? #Blogg100/1

Kryssad Blogg100

Kryssad Blogg100

Det var ju kul det där med #blogg100 förra våren. Vaken halva nätterna och skrivångest andra halvan. Efter att hundra dagar var över blev det inte så särskilt mycket mer heller, några dagar till bara och sen kom det av sig.

Nä, det blir inget av den här gången! Även om jag har gått och funderat på det några dagar och känt att det har lockat lite. Och även om jag funderat på alternativa varianter för att få något enkelt att jobba med som håller hundra dagar och inte kräver en jätteinsats. Istället dammar jag av den här inför den kurs jag snart ska läsa som en del i att få klart den där förbaskade C-uppsatsen som nästan släpar längre efter än gnaget i SHL-tabellen. Så det blir Forskningsmetodik i ämnet informatik i år eftersom den forskningsmetodikskurs jag läste när det begav sig är utbytt så måste jag komplettera. Och eftersom den kursen och exjobbskursen går samtidigt går det inte att läsa dom samtidigt, utan det får bli först nästa år. Jaja, har jag gått och dragit på det i nästan tio år gör det nog inte hela skillnaden.

Idag gläds jag enormt åt att damerna tagit sig förbi kvartsfinalen genom att i två raka slå ut regerande svenska mästarna och för första gången vara klara för semifinal. Mer hockey åt folket! Semi på torsdag och jag tycker alla som kan ska ta sig till Tegera!

Separationsångest #Blogg100/100

Inte kan det väl vara så? Sitter jag här och drar mig för att skriva 100/100 bara för att slippa bli ”färdig” med det här påfundet? Tror jag verkligen att tiden stannar om jag låter bli att skriva?

Nja, visst har jag snuddat vid tanken på att låta bli dagens inlägg i någon slags symbolik för att det här inte blir klart nångång, men det känns som att dra lite för stora växlar av det och att nalla av symbolik jag inte når upp till. Men oavsett känsla och symbolik är jag väldigt nöjd med att ha tagit mig igenom det här och att nu vara framme vid nummer 100 av den här bloggen.

Vad har jag lärt mig då, och vad tar jag med mig vidare? Bäst är att jag faktiskt har kommit så här långt. Även om en del har varit ganska uselt, en del ännu sämre och några nödlösningar så finns det i alla fall 100 inlägg här nu. Några inlägg har börjat med höga ambitioner men avslutats utan att ketchupflaskan knutit ihop alla kanoterna i lasset och lämnat den röda tråden hängandes när orken trutit mot slutet och det sen återstår att #länka lite och hitta någon passande illustration. Näst bäst är att jag trots bitvis bristande motivation har kommit vidare och fått till nånting, att jag har fått (en förvisso inte helt hälsosam) rutin på att faktiskt sätta mig och skriva nånting och att det har blivit ett och annan guldkorn i det hela. Dessutom är jag väldigt nöjd att jag kom vidare med exjobbsförberedelserna, och jag inser nu att jag ska använda det här som lite kom-ihåg för vad och när som händer i  fortsättningen.

Målgången innebär namnbyte: Från rosa elefant till exjobb. Nästa steg examen!

Tack alla som varit med och kommit med glada tillrop, både här, där och mitt emellan. Det värmer enormt och funkar som både morot och piska på samma gång. Och för er som är berörda, glöm inte avslutningsminglet.

Inte riktigt hundra #Blogg100/99

Trots att jag avslutade med en klipphängare igår tror jag att jag struntar i det och går åt ett annat håll. Det är nämligen så många som har rapporterat målgång i #Blogg100 idag att jag har blivit alldeles dagvill och undrar vad jag är på för dag egentligen. Oavsett känns det som om dagen får bli lite mer funderande på vad som händer nu, nu när jag nästan är framme efter dom där hundra dagarna som var så avlägsna i slutet av januari.

Nån form av fortsättning blir det helt klart, men det har jag ju redan konstaterat. Att det inte kommer att bli dagligen i fortsättningen är jag dessutom helt säker på, nattsuddandet är inte helt bra och dessutom kommer jag förhoppningsvis behöva tiden för viktigare skriverier. Det studieintyg jag fick från Högskolan Dalarna idag såg bra ut. Om jag förstår kraven och dom nya högskolepoängen rätt är det enda orosmolnet att jag har läst ÖÄA089 Vetenskapsteori tidigare och nu är kravet Forskningsmetodik i informatik. Hur stor skillnad det är på kurserna (och om jag kommer ihåg nånting från den) är oklart, men det får jag nog snart besked om. Sen är det bara det där med att hitta ett ämne och allt runt om kring som återstår, men efter 100 dagar med det här kan det ju inte vara helt omöjligt i alla fall.

Mål, mål, mål. Alla går i mål. Själv har jag en dag kvar, men vad är väl det i det stora hela?

Den rosa elefanten? #Blogg100/92

Det var en gång…

Jag är och har alltid varit nyfiken och vill lära mig mer och nytt hela tiden. Jag läser, tittar, frågar, klurar lite och fortsätter läsa, titta och fråga. Det som är värre är att få ur mig det jag lärt mig och att dela med mig av det. Utan någon djupare analys eller oberoende trovärdiga peer-rewievade källor att hänvisa till tänker jag mig att om jag skriver nånting så blir det nånting skrivet. Och det var lite tanken med att börja skriva här och #Blogg100 var en bra ursäkt att faktiskt göra det.

Hösten 2003 hoppade jag med hoppsasteg glad i hågen till Högskolan Dalarna för uppropet på informatik/systemvetarprogrammet. Efter att ha ägnat ett år åt veckopendling mellan Falun och Arlanda och husvagnsboende i veckorna la jag ned jobbsökandet och började plugga istället. Gemensam ingång för informatikingenjörer och systemvetare och en bunt trevliga klasskamrater och betydligt kortare bit att ta mig varje dag.

Studierna rullade på. Jag insåg återigen att programmering inte var nånting för mig utan valde bort det där det gick att knö in nånting annat istället. Efter första året for jag vidare till Lakehead University i Thunder  Bay, Canada, för ett års utbyte och för att få se och göra nånting nytt. Många nya spännande intryck och lärdomar fick jag med mig, och ännu mer insikten om att inte ägna mig åt programmering.

Tillbaka i Dalarna igen hamnade jag lite mitt emellan årskurserna. Jag kunde inte läsa allting med dom jag hade börjat med utan fick läsa en del men klasserna under. Eftersom allt jag läst i Canada inte passade in helt kunde jag inte ta mig an C-uppsatsen på vårterminen som dom andra jag börjat med, jag var tvungen att läsa lite till innan det var dags för mig. Sommaren 2006 kom och gick och under hösten läste jag någon mer kurs och framför allt började jag på min C-uppsats, med undantaget att det inte blev så mycket C-uppsats gjord. Om minnet inte sviker mig helt parades jag ihop med Borlänge Energi och det var nånting om avfallsanläggningar i olika delar av världen. Men trots några möten och lite undersökningsfrågor utskickade blev det ingenting konkret och färdigt av det. Terminen tog slut och det blev dags att jobba igen, och eftersom jag bara varit tjänstledig fortsatte jag på samma ställe som innan studieuppehållet men med nya spännande saker. Våren gick och några taffliga försöka att få till den där uppsatsen för att kunna bli färdig misslyckades, så det blev ingen examen det året heller utan det blev en uppsats hängandes över mig. Och där har den hängt sen dess. Jobbig frågor från främst min underbara sambo och min jobbiga mamma har jag duckat och svarat undflyende på. Sambon har jagat på mig och vill mig väl men jag har fortsatt att ducka trots löften om att ta tag i det och att det är bra att klara av det. Nils, min terapeut, har många gånger gett mig i hemläxa att göra än det ena och än det andra för att komma vidare. Några gånger har jag gjort lite men andra har det inte blivit nånting av det mellan besöken.

Vid mitt byte av jobb förra året lovade jag återigen att göra färdigt uppsatsen, och kom så långt som att jag hade lite mailkontakt med institutionen och en studievägledare. Dock kom det av dig när det dök upp oklarheter om mina gamla kurser kunde tillgodoräknas eller om jag var tvungen att läsa om en del. Nu börjar dock #Blogg100 närma sig slutet, och även om jag räknar med att fortsätta här i en eller annan form är det dags att göra nånting åt den där rosa elefanten jag lockade mig själv med i början. Så nu har jag återupptagit kontakten och ska komma längre än senast.

Även om det inte blir årets exjobb av det ska det i alla fall bli ett exjobb, så det får bli den nya inriktningen här om några dagar!