Kategoriarkiv: Ego

Äh va fan… #Bloggarvidare/101

Lite för att minska separationsångesten, lite för att hålla farten uppe, lite för att slå ihjäl en stund till av tågresan men mest för skojs skull. Jag kör en dag till när jag ändå håller på.

Tågresan i fråga går från Kristianstad till Stockholm och anledningen till att jag varit i Kristianstad är att ArbetSam, Arbetslivsmuseernas samarbetsorganisation, har haft sina museidagar där i dagarna två. Jag var inbjuden som talare för att berätta om dels hur Wikipedia kan användas som resurs i skolundervisningen samt hur Arbetslivsmuseerna kan använda Wikipedia för att dokumentera sin kunskap, sina miljöer och sina arkiv på ett bra sätt så att det inte blir marknadsföring som raderas av det men samtidigt ger uppmärksamhet tillbaka till museerna.

@Industriantik twittrade flitigt.

@Industriantik twittrade flitigt.

Förutom min presentation berättade Torsten om vikten av att ha roligt och att fika rättvisemärkt  kaffe vid varje träff, Pia från Qvarnstensgruvan Minnesfjället om varför skolungdomarna står i kö för att få sommarjobba där, Margareta om hur Museispårvägen i Malmköping används till Ungdomsläger på arbetslivsmuseer och Ungdomsgruppen Kristianstad om hur man bygger utställningar tillsammans med ungdomar. Dessutom var Lena Adelsohn Liljeroth där och pratade om kulturlyftet, vikten av att ungdomar vet var produkter kommer ifrån och hur dom tillverkas samt fick svara på frågor om bland annat fartygsklassning och fördelning av miljoner. [EDIT] Här är hela hennes tal.

Därefter följde studiebesök på arbetslivsmuseer i Kristianstad med omnejd, en silversmedja och järnvägsmuseet i Kristianstad på fredagseftermiddagen och idag var det Folkestorps bränneri, Brösarps station, Blåherremölla kvarn, Kiviks musteri och Anders Håkansgården i Åhus. Många frågor om Wikipedia och när och var workshoparna kommer att vara under hösten, frågor om Wikimedia Commons, licenser, relevans, källor och klassikerna om samröre med Wikileaks (NEJ!), redaktion, var pengarna kommer från och om verkligen vem som helst kan redigera. Dessutom intressanta och kunniga guider som berättade om alla ställen vi var på, en kamera som smattrade friskt för att passa på när jag ändå var där, fler frågor om Wikipedia och några frågor till.

Egoboost från @SofiaSeifarth. (Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Egoboost från @SofiaSeifarth.
(Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Trött men nöjd efter två intensiva dagar, men vad gör det efter kommentarer som den ovan. Lätt värt det och lätt att fortsätta!

Telia Mobile #Blogg100/98

Årtal igen, jag får nog införa en ny kategori och gå tillbaka och kategorisera lite mer.

Instämplad! Foto: Tomasz Sienicki [user: tsca, mail: tomasz.sienicki at gmail.com], CC-BY-SA

1998 var nämligen det år jag började jobba på riktigt. En anställning som var tills vidare och inte begränsades av att vara över sommaren eller på bion var tredje vecka. Det jag ägnat mig åt tidigare, gräsklippning på plåtverkstad och kyrkogård, godisförsäljning på bio, slottsvakt och datatekniker var mest uppvärmning, nu var det dags på riktigt.

Vakthavande tekniker på flygtrafikledningscentralen på Arlanda! Hur fränt låter inte det då? Och det bästa är att det var lika fränt som det låter. På den tiden var det Telia Mobile som hade hand om drift och underhåll av Luftfartsverkets system, och efter att ha sökt, intervjuats, läkarundersökts och säkerhetsgodkänts under sommaren började jag där i augusti 1998.

Flygledare i sin rätta miljö. Foto: LFV, får endast användas för redaktionellt bruk???

Flygledare i sin rätta miljö.
Foto: LFV, får endast användas för redaktionellt bruk???

Hösten ägnades ungefär till hälften åt kurser med spännande namn som URL14: CENSOR932 och URL38: Grundläggande MUCAS. Blandat med det var det praktik, felsökning, förebyggande underhåll, mer praktik, några andra kurser, mer praktik och lite annat jobb också. Under våren var jag så färdig med kurspaketet, praktiken, parallellgången och det andra som krävdes för att jag på egen hand skulle få ta hand om datorer, rullbandare, ångmaskiner och annat som krävdes för att hålla igång flygtrafiken över mellansverige och alla som skulle starta eller landa på Arlanda.

Listtjänstgöringen innebar att jag började sent ungefär en gång i veckan och hade vakten över natten samt jobbade var sjätte-sjunde helg och höll liv i prylarna då. Utöver diverse morgonkontroller, dagliga tillsyner, planerade underhåll och förebyggande underhåll handlade det om att laga saker från felhyllan, till exempel tangentbord som fått en kopp kaffe i sig eller virkort med en trasig kondensator. Den viktigaste uppgiften var dock att hålla flygledare och skiftledare lugna när något av dom viktiga systemen bestämde sig för att ta en tupplur eller hicka till.

Nånting annat som listtjänstgöringen innebar var att underlätta det dubbelliv jag levde som student i Uppsala. Pluggade gjorde jag inte så mycket, men nationsliv på V-Dala levde jag desto intensivare. Möten med biblioteksutskottet, jobb i ölbaren, råddande med ljud och ljus som nationstekniker och en och annan dalastark (RIP) i puben. Att börja sent en gång i veckan samt lediga dagar i samband med helgjobbet gjorde att tvätt och städ nästan alltid hanns med då så att kvällar och helger var över till trevligheter. Heltidslönen skadade inte heller, trots att internpriserna på nation var farligt låga.

Åren gick, Telia Mobile böt från en charmig rödblå logga till nånting kaffefläcksaktigt lilaprickigt. Vi knoppades av till Swedia Networks och köptes upp och blev Eltel Networks. Själv flyttade jag från att vara listgående vakthavande tekniker till att bli installationssamordnade när LFV byggde ny flygledningscentral, var tjänstledig för studier, kom tillbaka och jobbade med blåljusverksamhet och stora och små hemligheter.

För ganska exakt ett år sen… Men det lämnar jag tills imorgon!

Önskelista #Blogg100/64

Födelsedagsananas uppskattas också!

Födelsedagsananas uppskattas också!

– Vad önskar du dig då?

Ovanstående fråga brukar ställas till mig i början av mars och i början av december, ena gången inför firandet av min födelsedag och andra gången inför firandet av en son of a carpenterman. Från barndomens överdåd av leksaker via flyttahemifrånårens önskemål om kökspryttel och senare års förhoppning om upplevelser tror jag nu att jag har kommit in i en ny fas. Jag har nämligen kommit fram till att min önskelista framöver mest ska innehålla förhoppningar om att dom som vill ge mig nånting ska göra det genom att göra gott, och inte nödvändigtvis till mig.

Här kommer således några förslag med lite förklaringar till.

Tid

Pengar

Plats

Naturligtvis skulle det här ha publicerats före min födelsedag, men jag sparar listan på en egen sida för framtida behov.

Astma #Blogg100/54

Astma är ett inflammatoriskt syndrom som påverkar luftvägarna.[1]

Tänk om det slutade där. Om det gick att isolera luftvägarna så att astman inte påverkade orken, motionen, kraften, andningen och allt annat som tillsammans utgör livet.

Så länge jag minns har jag haft astma kopplat till både ansträngning och allergi. Ansträngningsastman är hyfsat enkel att kontrollera, Bricanyl före ansträngning eller ingen ansträngning alls löser problemet. Ingen ansträngning alls är inte ett seriöst alternativ eftersom jag tidigare varit något så när sportig och i många år ägnat mig åt någon lagsport. Rundboll i Hidinge IF och Fjugesta IF, hockey i Örebro IK, Kumla IK och Insjöns IF samt fotboll i Falu Copperheads och Uppsala 86:ers har ofta kompletterats med någon form av oorganiserat joggande, simmande, utförsåkande och allmänt flängande och farande. Förebyggande medicinering har varit räddningen under åren.

Allergin, björkpollen och pälsdjur, har gjort vårarna jobbiga. Pulmicort med start så snart på året jag kommer igång med det och ögondroppar, tabletter och nässpray när det är som jävligast. (Svårt att säga om det har hjälpt eftersom jag inte har någon referensgrupp åt mig själv, men det verkar dumt att låta bli bara därför…) Pälsdjuren har på sin höjd räddat mig från att bli med husdjur, värre än så är det inte. I alla fall inte vad jag vet utan att ha levt med andra djur än silverfiskar och blomflugor på heltid.

Under hösten och vintern har jag dock börjat få omotiverad astma utan att det varit vår (doh!), pälsdjur i närheten eller att jag ens funderat på att aktivera mig på något mer ansträngande sätt. Till slut kom jag mig för att kontakta vårdcentralen och efter ytterligare väntan var jag så idag på besök hos läkaren för att få min dom. Som tur var kom det inte fram nånting oöverkomligt idag men återbesök med spirometri är inbokat på torsdag, så det kan bli nånting nytt då.

Troligtvis blir det lite skäll och tvång att regelbundet ta pulmicort, men jag uppskattar i alla fall att få mig ordentligt undersökt.

Ego3 #Blogg100/44

Här kommer ett till gäng bilder, hösten 2007 och hela 2008:

IMGP5161

Mat på kryssning

IMGP8165

Uppe på vantspridarna på Albanus

IMGP7832

Sambon och jag på takvandring på taken över Riddarholmen

IMGP7671

Shakeface

IMGP7195

Stora killen och jag jumlar ombord på Albanus

IMGP5984

Varmkorv i Säfsen

IMGP5510

Stora killen på axlarna

Förrådstjänst #Blogg100/26

Den ständigt pågående kampen här hemma för att få plats med allting fortsätter med blandade framgångar. Det är märkunderligt hur mycket dynga och blandat bös det går in i ett förråd egentligen.

Lätt 15-spel

Lätt 15-spel! Det är ju bara 15 brickor… Foto: Micha L. Rieser, Licens PD

Under eftermiddagen ägnade jag några timmar åt favoritgrenen ”flytta över innehållet i en kartong till en annan och släng nog mycket skräp på vägen så det blir färre kartonger i slutändan” . Förrådet är övertullt, nästan som ett 15-spel med 17 brickor, vilket gör att det som sorteras undan uppe i lägenheten och ska långtids- eller längretidsförvaras inte kommer undan och ner i källarförrådet utan hamnar i klädkammaren. Inte för att det finns gott om plats där utan för att det i alla fall finns plats där.

Det här med att gå igenom gamla kartonger är spännande. Märkningar som ”Axel nostalgi” eller ”pärmar och papper” ger inte jättemycket att gå på utan oftast blir det en överraskning när jag öppnar dom. Kanske inte lika spännande som genomgång av det föräldrar lämnar efter sig, men det hinner hända en del mellan ipackning och kontroll i mitt fall också.

Några saker jag kan konstatera är i alla fall att jag är en hamster, om än en usel sådan. I en kartong hittade jag sju burkar boston black, skokrämen som kronan använde när jag gjorde lumpen. Hur den mår så här 17 år efter muck blir spännande att se. Nu är den uppe i lägenheten i alla fall, så nästa gång jag kommer mig för att putsa skor får jag testa lite för att se om det finns något liv kvar i den. Dom fyra gröna burkarna med skofett har förhoppningsvis klarat sig bra, dom är också uppe för test nu. Vattenreningstabletterna känns det säkrast att lämna in till apoteket, men nödlivsmedlet ska jag nog smaka på.

Sen är det det här med hur nostalgisk det går att vara. Brevväxlingar från mellanstadiet, är det nånting att spara? Gamla kalendrar från högstadiet där det står att jag hade biologiläxa, amerikansk fotbllsträning och skulle på bio med någon tjej, är det nånting att packa om och bära med nästa flytt också? Och vad ska jag göra av det för att det ska kännas värt det? När kommer den där automagiska digitaliseringen och indexeringen som gör att jag inte behöver sitta och manuellt scanna, fotografera, tagga och knyta ihop allting. Ska jag bara låta det ligga och hoppas att jag blir så jäkla berömd att någon gör det åt mig, eller dumpa det på dom som städar upp när jag lämnar in?

En del saker kommer i alla fall att digitaliseras, mycket slängs eller går till Röda Korset men en del får nog bara bli liggande i väntan på framtiden. Eller en flytt till nånting så stort att det inte behöver hållas efter…