Månadsarkiv: april 2013

Wikimania #Blogg100/97

I sommar är det dags igen. nummer nio totalt och nummer fyra för mig. Min första sommar som inblandad i Wikimediarörelsen hann jag inte riktigt med och hade inte koll på att det fanns en stor konferens att åka på. Och tur var nog det eftersom det hade varit svårt för mig att motivera en resa till Buenos Aires, mest för mig själv.

Året efter däremot, 2010, var Wikimania i Gdansk i Polen. Närmre än så är det svårt att få det utan att vi ser till att få det till Sverige. Totalt var vi nog elva svenskar där och hade trevliga båtresor dit och hem. För mig som ny var det ett enormt lyft att se hur många det var från resten av världen som var engagerade, presenterade, delade med sig, hjälpte till, fixade och donade för att det skulle bli en bra konferens.

Howie, Moka och Megan efter utflykten till Jerusalem.

Howie, Moka och Megan efter utflykten till Jerusalem.

Våren 2010, ungefär samtidigt som Ship to Gaza hade problem med militära överfall, meddelades att Haifa i Israel tilldelades Wikimania 2011. Intressant att se att utanför Sverige uppmärksammades inte StG lika mycket som här och det var inte lika kontroversiellt för deltagarna från andra delar av världen. Konferensen i sig sammanföll med demonstrationer och protester av det lugnare slaget (jämfört med den arabiska våren på andra ställen), men att ha beväpnade vakter vid dörrarna är inte nånting jag uppskattar jättemycket. Bra organiserat, suverän utflykt till Jerusalem, och jag var uppe på scen och berättade om astronomitävlingen som genomförts med rätten att namnge en asteroid som förstapris.

Förra sommaren bar det som nyanställd på Wikimedia Sverige av till Washington. Som frivillig hade jag hunnit boka biljetter och planerat att åka dit, men jobbet kom emellan och jag åkte dit i tjänsten istället. Hackathon före, inkallad som paneldeltagare i rollen som nationell GLAM-koordinator under och unconference efter. Lite sightseeing men mest prat och kontaktskapande under dagarna.

Hela gänget i Washington. Foto: Adam Novak, CC-BY-SA

I sommar blir det långresa. Hong Kong är målet för en vecka i början av augusti. För första gången har jag dessutom lämnat in ett eget förslag till presentation: Professional GLAM editors, what and what not to do. Förhoppningsvis är det många som är intresserade av det och skriver upp sig så att chansen att bli antagen ökar. Dit ska jag oavsett, men det skulle vara kul att få hålla en egen presentation också.

Under morgondagen (1 maj) kommer det dessutom att tillkännages var Wikimania 2014 ska hållas. Kampen står mellan London, UK, och Arusha, Tanzania, och förhandstipsen säger att Londonbudet är ganska överlägset. Om det innebär att jag ska åka dit nästa sommar återstår att se, men den energiboost det är att träffa på alla andra gör det helt klart värt resan.

Annonser

Din röst på Wikipedia #Blogg100/96

Wikipedia är inte perfekt, men det är fantastiskt! -Stefan Goettsch

Fortfarande finns en viss förbättringspotential. Förutom det där med att källbelägga, förlänga, städa, wikifiera, faktakolla, uppdatera eller nånting annat inom kvalitetsområdet finns det en del annat att göra. Ovanstående uppgifter är sånt som vem som helst kan göra! Inte så många gör det men det krävs varken användarkonto eller godkännande från någon, det är bara att sätta igång.

Nånting som däremot inte vem som helst kan göra är att bidra med en inspelning av sin röst till artikeln om sig själv. Andy Mabbett, en underbar skäggig engelsk Wikipedian, startade i höstas ett projekt för att uppmuntra personer med wikipediaartiklar att spela in ett kort röstprov och göra det tillgängligt under en fri licens så att det kan laddas upp till Wikimedia Commons och sen användas på Wikipedia. Hjälp till att sprida det här så att vi förutom bättre wikipediaartiklar kan få ett fritt och öppet arkiv med röstprover över hur personer låter.

Gör så här

Om du är relevant (även fast jag gillar engelskans notable bättre) nog för att ha en artikel om dig kan du bidra med en inspelning av din röst. Gör en inspelning där du säger:

Hej, jag heter [namn], jag föddes i [plats] [år] och är [yrke/aktivitet/relevansanledning] sen [år].

Din mobiltelefon duger bra för att göra inspelningen, men var gärna på en tyst plats när du spelar in. I enlighet med den filosofin måste ljudfilen vara i det fria formatet Ogg Vorbis, och det går lätt att konvertera ljudfilen med det här verktyget. Ladda upp ljudfilen till Wikimedia Commons, med till exempel CC-BY-SA licens, och se till att lägga till kategorin Voice intro project – sv till filen.

Om det är för jobbigt går det att bifoga filen, eller en URL till filen till mig (haxpett(at)gmail.com) i det format den är, tydligt ange filens namn och att den är under CC-BY-SA-licens, samt skicka en kopia av mailet till info-sv(at)wikimedia.org (för att säkerställa att den är under en fri licens) så konverterar och laddar jag upp filen.

Om du vill kan du göra inspelningar på andra språk också, men gör dom gärna som separata ljudfiler då. Var gärna med och bidra med en inspelning med din röst, och berätta om det här för andra som har artiklar på Wikipedia.

Min inspelning (trots att jag inte är relevant) finns här som ett exempel på hur det kan låta.

Söndagshäng #Blogg100/95

Vid den tiden utfärdade kejsar Reinfeldt en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var inte den första skattskrivningen, men den hölls när Borg var ståthållare i Alliansien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och sambon, som genom sin inkomst hörde till egenföretagarnas hus, begav sig från Skanstull i södra änden upp till Hornstull, till kontoret med bokföringen, för att deklarera sig tillsammans med redovisningsuppgifterna, sin nemesis, som väntade på hög.

– fritt efter Lukas 2:2.1-5

Det är inte riktigt så illa, men till skillnad från mitt löneslavsdeklarerande, där jag trots jobbyte och ROT-avdrag klarar av det på två minuter känns det lite orättvist. Hennes kämpande gör dock att jag och lillkillen kan ägna söndagen åt att hänga lite på stan och bara drälla omkring.

Buss till Kulturhuset, pannkaks- och västerbottenpajslunch på Teaterbaren och därefter dagens bästa nyhet.

rumförbarn-tweetBokläsande, kurragömma, runtspring, hoppande, mera läsande, lite mer hoppande och raskt hade klockan gått så långt att det var dags för #kaffeochglass. Inga körsbärsblommor i Kungsträdgården, men vi fick till en bra ”fotbollsspel” med lite blandade barn. Reglerna gick ungefär ut på att vi sparkade omkring den amerikanska fotbollen och när vi blev glada var det mål och då blev det poäng och alla jublade. Gott så, mer avancerat behöver det inte vara. Alla åskådare såg nöjda och glada ut också och i slutändan hade alla vunnit med 6-6!

Efter en sån här dag är frågan om sambon och deklarationen är mer färdiga än vad jag och lillkillen är. Han bröt ihop när jag nekade honom att se ett jotjoobklipp där någon spelat in sina GTA-bravader och det var både knivar och pistoler inblandade. Hur han klickade sig dit från sitt normala melodifestivaltittande är fortfarande höljt i algoritmernas dunkel. Märkligt är det i alla fall.

Nu är det i alla fall hög tid att fundera på det jag skrev för länge sedan om sovtider. Gonatt dagboken!

 

 

Livets lott #Blogg100/94

Möglig persika som ser ut som skriet.

Skriet? Foto: Luigi Chiesa, CC-BY-SA

Mina gröna fingrar begränsar sig till att jag kan få mögel att växa på nästan vad som helst i brödburken, fruktskålen eller kylskåpet. Allt som krävs är lite tålamod och förmågan att lämna det i fred lagom länge så blir det fina luddiga, fluffiga, fina fläckar i  spännande mönster. Om det verkligen är nånting att skryta om är en annan fråga, men det lämnar jag åt andra att bedöma.

En som å andra sidan är grym på att få det att växa är min kära sambo. Hennes fingrar är nästan gröna på nivån att Hulken skulle bli avundsjuk på henne. Det är inte så mycket blommor och saker som inte går att använda, men grönsaker, örter, betor och sånt som går att äta blir det desto mer av. Intresset kommer till stor del från hennes far som tidigare jobbat på handelsträdgård och fortfarande vid 90+ håller liv i sina odlingar och gräver, sår, rensar, håller efter, rensar, skördar och njuter av det hemodlade.

Storkillen, grepen och sambon. Kunskapsförmedling!

Storkillen, grepen och sambon. Kunskapsförmedling!

Vid den stuga vi tidigare hade utanför Katrineholm såg hon till att gräva ett land för att kunna odla, och det blev nästan onödigt grönt där. Trots att stugan låg bortanför reguljära busslinjer och bilfrihetsvalet gjorde att vi inte var där så ofta som ett land normalt kräver hade hon pli på ogräset så det höll sig utanför kanterna. Fördelen med det var att både rådjur, vildsvin och mördarsniglar inte behövde äta av det som serverades i landet utan lämnade det åt oss.

Min del i odlandet brukar begränsas till att gräva rent kanterna, rensa rötter, samla ihop löv och annat som blir jordförbättring samt att vattna. Och med tanke på mina gröna fingrars förmågor är vi nog båda lika nöjda med det. Dessutom brukar jag vara inblandad i förtärandet av det som kommer upp, viktigt för mig men jag tror sambon är nästan mer intresserad av odlingarna och förarbetet än vad det blir av det.

Bra resultat! Foto: Elisabet Wahl, CC-BY-SA

Bra resultat!
Foto: Elisabet Wahl, CC-BY-SA

Eftersom vi inte längre har tillgång till Katrineholmsstugan och landet där har vi idag varit i Drevviken och tittat på kolonilotter. En bekant har en lott där och tipsade om att det skulle vara visning av lediga lotter och möjlighet att få ett nytt land att ta hand om. Jag och lillkillen var med som moraliskt stöd men ägnade oss mer åt kaffeochglass än att undersöka jordmån, soltimmar och vad grannlotterna odlade. Förhoppningsvis får vi den lott hon spanade in, och får vi det räknar jag helt klart med goda middagar i fortsättningen också!

T till W #Blogg100/93

Så här i efterhand borde det här inlägget vara #92, men det blir nog bra ändå. Det ska nämligen handla om nånting som hände -92. Det var nämligen då jag flyttade från Lanna till Leksand.

Mina föräldrars planeringsförmåga visar sig på många sätt. Ett av dom är att vi barn är födda med tre års mellanrum, -73, -76 och -79, och således flyttade mellan olika skolor samma år. Sommaren -92 var året då storasyster var klar med gymnasiet i Örebro, samhällsvetenskaplig på Karro (om jag minns rätt), jag var klar med högstadiet i Fjugesta och skulle börja gymnasiet och lillasyster skulle flytta från mellanstadiet i Hidinge skola till högstadiet i Fjugesta.

Den timingen kombinerat med en mormor som började bli äldre och en sommarstuga som behövde mer underhåll och en mamma med hemlängtan (Objection! Speculation, your honor!) gjorde att vi börjat prata om att ta steget från T till W. Dom där smådetaljerna med jobb och boende verkar ha löst sig bra. Farsan fortsatte på AMU-gruppen och morsan fortsatte som familjeterapeut men på en annan kommun än tidigare, och om hennes handlederi var igång redan då har jag ingen koll på (men det är inte det viktigaste här heller). Och med en morbror som var fastighetsägare vid sidan av sitt plåtslageri fick vi värsta feta lägenheten med utsikt över älven och krypavstånd från Leksandsbaren.

Från ett stort hus med stor tomt och allt vi vuxit upp med, både vänner och bekanta, stigar och körsbärsträd, badgruvor och fotbollslag var det en ganska drastisk omställning till att bo i en lägenhet, på en ny plats, i en ny omgivning, och med väldigt mycket nytt omkring.

Väl på plats var det dock inte så farligt. Jag började telereparatörslinjen på Rättviks gymnasium, jag började spela ishockey i Insjöns IF och framför allt började jag gå på väldigt många fler hockeymatcher än tidigare. Livet gick vidare, vänner fortsatte komma och gå, platser och intressen lika så.

Sen flytten till Leksand har jag flyttat några gånger till. 1994 halvflyttade jag till Arboga för ett påbyggnadsår på gymnasiet, därefter till Falun för lumpen, tillbaka till Leksand och hem till föräldrarna för två år på komvux. 1998 flyttade jag hemifrån när jag och Sara tog oss till Uppsala, och väl där hann jag med tre adresser till innan jag 2002 flyttade till Falun tillsammans med Lena. Hösten 2004 halvflyttade jag igen, den här gången till studentkorridoren i Kanada, och hem till Falun igen sommaren 2005. Mars 2007 var det dags igen, och Stockholm och Elisabets lägenhet var målet när jag inte var klar med studierna men började jobba ändå. Därefter har det blivit en flytt, från Tullgårdsgatans 55m2 till 76m2 på Bohusgatan, och här sitter jag nu.

Var och när det bär av nästa gång är än så länge högst oklart, eller ens om det gör det. Skrapar vi fram några miljoner på lämplig lott blir det nånting, gör vi det inte blir det nånting annat. Jag vet i alla fall att trots min aversion mot städer trivs jag bra här och nu, och så länge storkillen har storfamiljen nära så sitter jag stadigt i A.

Den rosa elefanten? #Blogg100/92

Det var en gång…

Jag är och har alltid varit nyfiken och vill lära mig mer och nytt hela tiden. Jag läser, tittar, frågar, klurar lite och fortsätter läsa, titta och fråga. Det som är värre är att få ur mig det jag lärt mig och att dela med mig av det. Utan någon djupare analys eller oberoende trovärdiga peer-rewievade källor att hänvisa till tänker jag mig att om jag skriver nånting så blir det nånting skrivet. Och det var lite tanken med att börja skriva här och #Blogg100 var en bra ursäkt att faktiskt göra det.

Hösten 2003 hoppade jag med hoppsasteg glad i hågen till Högskolan Dalarna för uppropet på informatik/systemvetarprogrammet. Efter att ha ägnat ett år åt veckopendling mellan Falun och Arlanda och husvagnsboende i veckorna la jag ned jobbsökandet och började plugga istället. Gemensam ingång för informatikingenjörer och systemvetare och en bunt trevliga klasskamrater och betydligt kortare bit att ta mig varje dag.

Studierna rullade på. Jag insåg återigen att programmering inte var nånting för mig utan valde bort det där det gick att knö in nånting annat istället. Efter första året for jag vidare till Lakehead University i Thunder  Bay, Canada, för ett års utbyte och för att få se och göra nånting nytt. Många nya spännande intryck och lärdomar fick jag med mig, och ännu mer insikten om att inte ägna mig åt programmering.

Tillbaka i Dalarna igen hamnade jag lite mitt emellan årskurserna. Jag kunde inte läsa allting med dom jag hade börjat med utan fick läsa en del men klasserna under. Eftersom allt jag läst i Canada inte passade in helt kunde jag inte ta mig an C-uppsatsen på vårterminen som dom andra jag börjat med, jag var tvungen att läsa lite till innan det var dags för mig. Sommaren 2006 kom och gick och under hösten läste jag någon mer kurs och framför allt började jag på min C-uppsats, med undantaget att det inte blev så mycket C-uppsats gjord. Om minnet inte sviker mig helt parades jag ihop med Borlänge Energi och det var nånting om avfallsanläggningar i olika delar av världen. Men trots några möten och lite undersökningsfrågor utskickade blev det ingenting konkret och färdigt av det. Terminen tog slut och det blev dags att jobba igen, och eftersom jag bara varit tjänstledig fortsatte jag på samma ställe som innan studieuppehållet men med nya spännande saker. Våren gick och några taffliga försöka att få till den där uppsatsen för att kunna bli färdig misslyckades, så det blev ingen examen det året heller utan det blev en uppsats hängandes över mig. Och där har den hängt sen dess. Jobbig frågor från främst min underbara sambo och min jobbiga mamma har jag duckat och svarat undflyende på. Sambon har jagat på mig och vill mig väl men jag har fortsatt att ducka trots löften om att ta tag i det och att det är bra att klara av det. Nils, min terapeut, har många gånger gett mig i hemläxa att göra än det ena och än det andra för att komma vidare. Några gånger har jag gjort lite men andra har det inte blivit nånting av det mellan besöken.

Vid mitt byte av jobb förra året lovade jag återigen att göra färdigt uppsatsen, och kom så långt som att jag hade lite mailkontakt med institutionen och en studievägledare. Dock kom det av dig när det dök upp oklarheter om mina gamla kurser kunde tillgodoräknas eller om jag var tvungen att läsa om en del. Nu börjar dock #Blogg100 närma sig slutet, och även om jag räknar med att fortsätta här i en eller annan form är det dags att göra nånting åt den där rosa elefanten jag lockade mig själv med i början. Så nu har jag återupptagit kontakten och ska komma längre än senast.

Även om det inte blir årets exjobb av det ska det i alla fall bli ett exjobb, så det får bli den nya inriktningen här om några dagar!