Kategoriarkiv: Resa

Äh va fan… #Bloggarvidare/101

Lite för att minska separationsångesten, lite för att hålla farten uppe, lite för att slå ihjäl en stund till av tågresan men mest för skojs skull. Jag kör en dag till när jag ändå håller på.

Tågresan i fråga går från Kristianstad till Stockholm och anledningen till att jag varit i Kristianstad är att ArbetSam, Arbetslivsmuseernas samarbetsorganisation, har haft sina museidagar där i dagarna två. Jag var inbjuden som talare för att berätta om dels hur Wikipedia kan användas som resurs i skolundervisningen samt hur Arbetslivsmuseerna kan använda Wikipedia för att dokumentera sin kunskap, sina miljöer och sina arkiv på ett bra sätt så att det inte blir marknadsföring som raderas av det men samtidigt ger uppmärksamhet tillbaka till museerna.

@Industriantik twittrade flitigt.

@Industriantik twittrade flitigt.

Förutom min presentation berättade Torsten om vikten av att ha roligt och att fika rättvisemärkt  kaffe vid varje träff, Pia från Qvarnstensgruvan Minnesfjället om varför skolungdomarna står i kö för att få sommarjobba där, Margareta om hur Museispårvägen i Malmköping används till Ungdomsläger på arbetslivsmuseer och Ungdomsgruppen Kristianstad om hur man bygger utställningar tillsammans med ungdomar. Dessutom var Lena Adelsohn Liljeroth där och pratade om kulturlyftet, vikten av att ungdomar vet var produkter kommer ifrån och hur dom tillverkas samt fick svara på frågor om bland annat fartygsklassning och fördelning av miljoner. [EDIT] Här är hela hennes tal.

Därefter följde studiebesök på arbetslivsmuseer i Kristianstad med omnejd, en silversmedja och järnvägsmuseet i Kristianstad på fredagseftermiddagen och idag var det Folkestorps bränneri, Brösarps station, Blåherremölla kvarn, Kiviks musteri och Anders Håkansgården i Åhus. Många frågor om Wikipedia och när och var workshoparna kommer att vara under hösten, frågor om Wikimedia Commons, licenser, relevans, källor och klassikerna om samröre med Wikileaks (NEJ!), redaktion, var pengarna kommer från och om verkligen vem som helst kan redigera. Dessutom intressanta och kunniga guider som berättade om alla ställen vi var på, en kamera som smattrade friskt för att passa på när jag ändå var där, fler frågor om Wikipedia och några frågor till.

Egoboost från @SofiaSeifarth. (Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Egoboost från @SofiaSeifarth.
(Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Trött men nöjd efter två intensiva dagar, men vad gör det efter kommentarer som den ovan. Lätt värt det och lätt att fortsätta!

Telia Mobile #Blogg100/98

Årtal igen, jag får nog införa en ny kategori och gå tillbaka och kategorisera lite mer.

Instämplad! Foto: Tomasz Sienicki [user: tsca, mail: tomasz.sienicki at gmail.com], CC-BY-SA

1998 var nämligen det år jag började jobba på riktigt. En anställning som var tills vidare och inte begränsades av att vara över sommaren eller på bion var tredje vecka. Det jag ägnat mig åt tidigare, gräsklippning på plåtverkstad och kyrkogård, godisförsäljning på bio, slottsvakt och datatekniker var mest uppvärmning, nu var det dags på riktigt.

Vakthavande tekniker på flygtrafikledningscentralen på Arlanda! Hur fränt låter inte det då? Och det bästa är att det var lika fränt som det låter. På den tiden var det Telia Mobile som hade hand om drift och underhåll av Luftfartsverkets system, och efter att ha sökt, intervjuats, läkarundersökts och säkerhetsgodkänts under sommaren började jag där i augusti 1998.

Flygledare i sin rätta miljö. Foto: LFV, får endast användas för redaktionellt bruk???

Flygledare i sin rätta miljö.
Foto: LFV, får endast användas för redaktionellt bruk???

Hösten ägnades ungefär till hälften åt kurser med spännande namn som URL14: CENSOR932 och URL38: Grundläggande MUCAS. Blandat med det var det praktik, felsökning, förebyggande underhåll, mer praktik, några andra kurser, mer praktik och lite annat jobb också. Under våren var jag så färdig med kurspaketet, praktiken, parallellgången och det andra som krävdes för att jag på egen hand skulle få ta hand om datorer, rullbandare, ångmaskiner och annat som krävdes för att hålla igång flygtrafiken över mellansverige och alla som skulle starta eller landa på Arlanda.

Listtjänstgöringen innebar att jag började sent ungefär en gång i veckan och hade vakten över natten samt jobbade var sjätte-sjunde helg och höll liv i prylarna då. Utöver diverse morgonkontroller, dagliga tillsyner, planerade underhåll och förebyggande underhåll handlade det om att laga saker från felhyllan, till exempel tangentbord som fått en kopp kaffe i sig eller virkort med en trasig kondensator. Den viktigaste uppgiften var dock att hålla flygledare och skiftledare lugna när något av dom viktiga systemen bestämde sig för att ta en tupplur eller hicka till.

Nånting annat som listtjänstgöringen innebar var att underlätta det dubbelliv jag levde som student i Uppsala. Pluggade gjorde jag inte så mycket, men nationsliv på V-Dala levde jag desto intensivare. Möten med biblioteksutskottet, jobb i ölbaren, råddande med ljud och ljus som nationstekniker och en och annan dalastark (RIP) i puben. Att börja sent en gång i veckan samt lediga dagar i samband med helgjobbet gjorde att tvätt och städ nästan alltid hanns med då så att kvällar och helger var över till trevligheter. Heltidslönen skadade inte heller, trots att internpriserna på nation var farligt låga.

Åren gick, Telia Mobile böt från en charmig rödblå logga till nånting kaffefläcksaktigt lilaprickigt. Vi knoppades av till Swedia Networks och köptes upp och blev Eltel Networks. Själv flyttade jag från att vara listgående vakthavande tekniker till att bli installationssamordnade när LFV byggde ny flygledningscentral, var tjänstledig för studier, kom tillbaka och jobbade med blåljusverksamhet och stora och små hemligheter.

För ganska exakt ett år sen… Men det lämnar jag tills imorgon!

Wikimania #Blogg100/97

I sommar är det dags igen. nummer nio totalt och nummer fyra för mig. Min första sommar som inblandad i Wikimediarörelsen hann jag inte riktigt med och hade inte koll på att det fanns en stor konferens att åka på. Och tur var nog det eftersom det hade varit svårt för mig att motivera en resa till Buenos Aires, mest för mig själv.

Året efter däremot, 2010, var Wikimania i Gdansk i Polen. Närmre än så är det svårt att få det utan att vi ser till att få det till Sverige. Totalt var vi nog elva svenskar där och hade trevliga båtresor dit och hem. För mig som ny var det ett enormt lyft att se hur många det var från resten av världen som var engagerade, presenterade, delade med sig, hjälpte till, fixade och donade för att det skulle bli en bra konferens.

Howie, Moka och Megan efter utflykten till Jerusalem.

Howie, Moka och Megan efter utflykten till Jerusalem.

Våren 2010, ungefär samtidigt som Ship to Gaza hade problem med militära överfall, meddelades att Haifa i Israel tilldelades Wikimania 2011. Intressant att se att utanför Sverige uppmärksammades inte StG lika mycket som här och det var inte lika kontroversiellt för deltagarna från andra delar av världen. Konferensen i sig sammanföll med demonstrationer och protester av det lugnare slaget (jämfört med den arabiska våren på andra ställen), men att ha beväpnade vakter vid dörrarna är inte nånting jag uppskattar jättemycket. Bra organiserat, suverän utflykt till Jerusalem, och jag var uppe på scen och berättade om astronomitävlingen som genomförts med rätten att namnge en asteroid som förstapris.

Förra sommaren bar det som nyanställd på Wikimedia Sverige av till Washington. Som frivillig hade jag hunnit boka biljetter och planerat att åka dit, men jobbet kom emellan och jag åkte dit i tjänsten istället. Hackathon före, inkallad som paneldeltagare i rollen som nationell GLAM-koordinator under och unconference efter. Lite sightseeing men mest prat och kontaktskapande under dagarna.

Hela gänget i Washington. Foto: Adam Novak, CC-BY-SA

I sommar blir det långresa. Hong Kong är målet för en vecka i början av augusti. För första gången har jag dessutom lämnat in ett eget förslag till presentation: Professional GLAM editors, what and what not to do. Förhoppningsvis är det många som är intresserade av det och skriver upp sig så att chansen att bli antagen ökar. Dit ska jag oavsett, men det skulle vara kul att få hålla en egen presentation också.

Under morgondagen (1 maj) kommer det dessutom att tillkännages var Wikimania 2014 ska hållas. Kampen står mellan London, UK, och Arusha, Tanzania, och förhandstipsen säger att Londonbudet är ganska överlägset. Om det innebär att jag ska åka dit nästa sommar återstår att se, men den energiboost det är att träffa på alla andra gör det helt klart värt resan.

T till W #Blogg100/93

Så här i efterhand borde det här inlägget vara #92, men det blir nog bra ändå. Det ska nämligen handla om nånting som hände -92. Det var nämligen då jag flyttade från Lanna till Leksand.

Mina föräldrars planeringsförmåga visar sig på många sätt. Ett av dom är att vi barn är födda med tre års mellanrum, -73, -76 och -79, och således flyttade mellan olika skolor samma år. Sommaren -92 var året då storasyster var klar med gymnasiet i Örebro, samhällsvetenskaplig på Karro (om jag minns rätt), jag var klar med högstadiet i Fjugesta och skulle börja gymnasiet och lillasyster skulle flytta från mellanstadiet i Hidinge skola till högstadiet i Fjugesta.

Den timingen kombinerat med en mormor som började bli äldre och en sommarstuga som behövde mer underhåll och en mamma med hemlängtan (Objection! Speculation, your honor!) gjorde att vi börjat prata om att ta steget från T till W. Dom där smådetaljerna med jobb och boende verkar ha löst sig bra. Farsan fortsatte på AMU-gruppen och morsan fortsatte som familjeterapeut men på en annan kommun än tidigare, och om hennes handlederi var igång redan då har jag ingen koll på (men det är inte det viktigaste här heller). Och med en morbror som var fastighetsägare vid sidan av sitt plåtslageri fick vi värsta feta lägenheten med utsikt över älven och krypavstånd från Leksandsbaren.

Från ett stort hus med stor tomt och allt vi vuxit upp med, både vänner och bekanta, stigar och körsbärsträd, badgruvor och fotbollslag var det en ganska drastisk omställning till att bo i en lägenhet, på en ny plats, i en ny omgivning, och med väldigt mycket nytt omkring.

Väl på plats var det dock inte så farligt. Jag började telereparatörslinjen på Rättviks gymnasium, jag började spela ishockey i Insjöns IF och framför allt började jag gå på väldigt många fler hockeymatcher än tidigare. Livet gick vidare, vänner fortsatte komma och gå, platser och intressen lika så.

Sen flytten till Leksand har jag flyttat några gånger till. 1994 halvflyttade jag till Arboga för ett påbyggnadsår på gymnasiet, därefter till Falun för lumpen, tillbaka till Leksand och hem till föräldrarna för två år på komvux. 1998 flyttade jag hemifrån när jag och Sara tog oss till Uppsala, och väl där hann jag med tre adresser till innan jag 2002 flyttade till Falun tillsammans med Lena. Hösten 2004 halvflyttade jag igen, den här gången till studentkorridoren i Kanada, och hem till Falun igen sommaren 2005. Mars 2007 var det dags igen, och Stockholm och Elisabets lägenhet var målet när jag inte var klar med studierna men började jobba ändå. Därefter har det blivit en flytt, från Tullgårdsgatans 55m2 till 76m2 på Bohusgatan, och här sitter jag nu.

Var och när det bär av nästa gång är än så länge högst oklart, eller ens om det gör det. Skrapar vi fram några miljoner på lämplig lott blir det nånting, gör vi det inte blir det nånting annat. Jag vet i alla fall att trots min aversion mot städer trivs jag bra här och nu, och så länge storkillen har storfamiljen nära så sitter jag stadigt i A.

Nedräkning #Blogg100/90

Tio kvar, om jag har räknat rätt. Men vad blir det sen då? Kommer jag fortsätta sitta uppe på nätterna och klämma fram det ena efter det andra eller kommer jag att dra ner på takten, fundera lite mer och gå och lägga mig lite tidigare. Efter 90 dagar inser jag att den tid jag tar mig är så här på slutet av dagen. Det blir som inte av tidigare på kvällen, men det kanske går att få lite fason på när det inte är samma press på att få ut ett inlägg om dagen längre.

En klok vilsen man skrev nyss att ju mer han skriver desto lättare är det att skriva. Och i den självklarheten ligger det nånting, men det är väl som med all annan träning också. Det är svårt att inte bli bättre på nånting som jag lägger en massa tid på.

Så vad är det kvar att göra av dom här dagarna som är kvar? Vad har jag för idéer som inte kommit fram än?

  • Ställen jag bott på, är det nånting som lockar?
  • Utveckling av #wiki100 och #commons100 kanske?
  • Översätta ett projekt en annan skäggig man startat och driva det ett tag?
  • Fira nästan ett år på jobbet och klura lite på vad den resan inneburit?
  • Dagar i veckan, finns det ett mönster i mitt bloggande?

Början på en plan i alla fall. Förmodligen blir det lite av det, lite av nånting annat och en hel del mitt emellan. Tio dagar kvar, avslutningstillställning lite senare, och därefter ett helt liv som bloggare att leva.

Soffsurfning #Blogg100/87

Grönt och skönt i Tantolunden

Kolonilotter i Tanto. Foto:Holger Ellgaard, CC- BY- SA

20 januari 2007, vilket innebär att det var några veckor efter att jag och Elisabet blev ihop, skaffade jag ett kontoCouchsurfing. Jag hade läst om det och hört om det redan när jag pluggade i Kanada, men inte tagit steget fullt ut tidigare. Eftersom jag fortfarande bodde i Falun då var det väldigt lugnt i inkorgen, men det gick över så fort jag flyttade ner till Stockholm.

Soffsurfar-Adam fick vara med på Wahlatlon

Soffsurfar-Adam fick vara med på Wahlatlon

Från början av sommaren till början av hösten hade vi surfare hos oss mest hela tiden. Det var besökare från runt om hela världen, några kom ensamma och den största gruppen vi hade var fyra personer. Fullt i lägenheten och fullt upp. Dom flesta var sociala och ville ha tips om vad att se och vad att göra, och gärna se och göra det med oss. Det blev många promenader genom kolonilotterna vid Tantolunden och en och annan middag på Pelikan för att visa upp svenska husmansklassiker som fläsklägg, S.O.S. och stekt sidfläsk. För mig som (relativt) nyinflyttad var det perfekt att tvingas läsa på om vad Stockholm har att erbjuda i turistväg och vad som är trevligt att se och göra.

Inte hann vi med att resa någonstans själva så att vi fick surfa på någon annans soffa heller. Det var inte förrän i slutet av september som vi snereste till Umeå för att se Löven möte Leksand som vi bodde på någon annans soffa. Men vilken resa det var! Och vilken service! Vid flygplatsen, lyxlirare som vi var, blev vi hämtade i Anna Paulssons bil. Dock inte med henne i eftersom hon var i Kina(?) med landslaget men väl av hennes yngre bror som tog med oss på sightseeing, spelning på Scharinska villan, second hand-shopping och andra trevligheter. Och det utöver hockeymatchen.

Efter den intensiva sommaren och hösten tog vi en kort pause. Men det visade sig att den skulle bli onödigt lång. Vi kom som inte igång igen, så det har legat nere sen hösten 2007. Men nu är det dags igen. Jag har dammat av kontot och vi är redo att ta emot surfare. För nyfikna är det bara att skicka in en ansökning. Hoppas vi ses snart på en soffa!

Nästa år! #Blogg100/86

0-4 och 4-0. Så enkelt var det för AIK från norr att tokspöa isbjörnarna ännu längre norrifrån i en kort och intensiv E4-finalserie. Jag kan inte säga att jag följt slutspelet särskilt noga, men det är svårt att släppa det helt och hållet. Och av det jag har sett på TV nu (spridda skurar av dom sista två matcherna) så såg det rättvist ut. Lule hängde inte med och efter två raka finalförluster kan jag förstå AIKs kamp för att slippa stå där som förlorare tredje gången i rad.

Trots att jag varit runt en del och sett insidan av en och annan ishall har jag inte varit i COOP Arena eller Delfinen än, och Delfinen blir det nog svårt att klara av över huvud taget. Skellefteå däremot har jag hunnit med en och annan sneresa till under åren och det är nog inte omöjligt att det blir en vända till nu. Med tanke på att det är fyra gamla Leksingar i Skellefteå kan det bli en spännande match om dom får vara kvar allihopa.

Eftersom det var några år sen senast kommer här en genomgång av lagen och vilka av hallarna jag varit i:

  • AIK syd: På plats i både Hovet och Globen. Konstiga hallar med stolar på ståplats.
  • AIK nord: Lång resa, men där har jag också varit. Bra bortastå då i alla fall.
  • Brynäs: Östra kaffehallen många gånger och under ombygnaden till Tablettask, men aldrig i färdigt skick. Ståplats på snedden då, oklart hur det är nu.
  • Frölunda: Skamligt nog har jag inte varit i Scandinavium.
  • HV71: Invasion med TMG och Superstars när Kinnarps var nybygd och hade en riktig bortastå med plats för 600 personer. Nackdelen var att dom klämde in 200 till där. Inte varit där sen dom förstörde bortastå.
  • Linköping: Inte varit i chokladasken än. Men eftersom David och Mats ska cykla dit kan det vara läge att vara på plats i år.
  • Leksand: Ett och annat besök där!
  • Luleå: Inte än, kanske i år?
  • MODO: Hmmm, oklart. Jag får åka dit och se om jag känner igen mig.
  • Växjö: Inte varit där än.
  • Örebro: Uppvuxen utanför Örebro och spelat i ÖIK innan dom konkade och kom igen under annat namn. Många besök i både Toyotahallen och Bhern arena.

Om jag räknar rätt (och kommer ihåg ihåg rätt om att inte varit i Ö-vik) får jag det till att jag bara varit i hälften av hallarna. Helt klart läge för lite bortamatcher resor i vinter!