Vid den tiden utfärdade kejsar Reinfeldt en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var inte den första skattskrivningen, men den hölls när Borg var ståthållare i Alliansien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och sambon, som genom sin inkomst hörde till egenföretagarnas hus, begav sig från Skanstull i södra änden upp till Hornstull, till kontoret med bokföringen, för att deklarera sig tillsammans med redovisningsuppgifterna, sin nemesis, som väntade på hög.
– fritt efter Lukas 2:2.1-5
Det är inte riktigt så illa, men till skillnad från mitt löneslavsdeklarerande, där jag trots jobbyte och ROT-avdrag klarar av det på två minuter känns det lite orättvist. Hennes kämpande gör dock att jag och lillkillen kan ägna söndagen åt att hänga lite på stan och bara drälla omkring.
Buss till Kulturhuset, pannkaks- och västerbottenpajslunch på Teaterbaren och därefter dagens bästa nyhet.
Bokläsande, kurragömma, runtspring, hoppande, mera läsande, lite mer hoppande och raskt hade klockan gått så långt att det var dags för #kaffeochglass. Inga körsbärsblommor i Kungsträdgården, men vi fick till en bra ”fotbollsspel” med lite blandade barn. Reglerna gick ungefär ut på att vi sparkade omkring den amerikanska fotbollen och när vi blev glada var det mål och då blev det poäng och alla jublade. Gott så, mer avancerat behöver det inte vara. Alla åskådare såg nöjda och glada ut också och i slutändan hade alla vunnit med 6-6!
Efter en sån här dag är frågan om sambon och deklarationen är mer färdiga än vad jag och lillkillen är. Han bröt ihop när jag nekade honom att se ett jotjoobklipp där någon spelat in sina GTA-bravader och det var både knivar och pistoler inblandade. Hur han klickade sig dit från sitt normala melodifestivaltittande är fortfarande höljt i algoritmernas dunkel. Märkligt är det i alla fall.
Nu är det i alla fall hög tid att fundera på det jag skrev för länge sedan om sovtider. Gonatt dagboken!