Skapa och skrapa #Crop100

Trasiga jeans. #Crop!

Trasiga jeans. #Crop!

Dom där lådorna, och förråden, och lådorna, och gömmorna. Och allt det där andra.

Efter #Blogg100 är det nu dags för #Crop100. Från 100 nya bloggposter till att 100 saker ska bort. Inte på 100 dagar, men så sakteliga framöver.

Än så länga har det försvunnit några skor, en skjorta, ett gäng trasiga jeans och lite ammunition…

Om jag orkar hålla i det kommer allt hamna på #Crop100-sidan, och om det går för sakta för mig är det fler som gör sig av med saker

PremiärTure

Ture rider

Ture rider

Nöjd Ture i tuff-tuff-tåget Nöjd Ture i tuff-tuff-tåget

2013-05-25 19.34.32 Nervös nyckelpigeresenär

Cyklat har vi gjort förut, så det är inte det det handlar om. Kalas har han varit på också, både eget och andras. Så Albins utsökt trevliga ettårskalas är inte heller premiär nog att skriva om. Att jag blandar ihop ett par dagar och räknar fel har hänt tidigare också, men sällan så fördelaktigt som i lördags.

Efter kalaset funderade jag på om jag och Ture skulle hitta på nånting mer eftersom Elisabet ändå var upptagen med Beppes kalas några timmar till. Och varför inte Gröna Lund eftersom jag ändå går in gratis där resten av sommaren. Att det dessutom var Childhood-dagen, med melodifestivalfavoriterna Ralf Gyllenhammar, Behrang ”Tintingate” Miri och Anton Ewald gjorde det inte sämre.

Upp med Ture i cykelstolen, trampa på från Stadshagen via Tegelbacken och Nybroplan och fram till Grönan. Väl där frågade jag en vakt vilka som hunnit spela varpå hon tittade frågande på mig och upplyste mig om att jag var en dag för tidig för att få njuta av schlager blandat med Ture-sång. Jaja, när vi ändå var där gick vi in och började med att titta på några karuseller och ytte-pytte-bergochdalbanor. Önskemål om att få åka kom dock ganska snart och varför inte när vi ändå var där.

Leendet över att få rida på hästen på karusellen, pirret i tuff-tuff-tåget, rattsnurrandet i veteranbilarna och den inte helt nöjda minen i nyckelpigan. Sen var åkbiljetterna slut så vi tittade lite på några storkaruseller, delade en våffla, tittade lite till och sen var det dags att cykla hem. Trötta och nöjda med åkturerna, men fortfarande återstår för mig att åka eclipse!

Bra dag!

Ni vet en sån där dag. En bra dag! Den känslan!

Det här pratade vi om

Det här pratade vi om

Det började egentligen redan igår. Sven Rentzhog sa att jag måste ta med mer positiva omdömen som sagts om dom utbildningar jag hållit för CMS-piloter under hösten i vår gemensamma presentation av samarbetet.

På sidan 21 finns det med lite positiva omdömen, men säg det inte högt så att jag blir för kaxig…

Seminariedeltagare fotograferade från scen.

Seminariedeltagare fotograferade från scen. Notera särskilt Kajsa Hartig flitigt twittrande på första bänk!

Presentationen gick bra och det var nästan fullsatt i Ordenshuset på Skansen. Deltagare från både när och fjärran och både kulturdepartementet, näringslivet och central-, regional- och lokalmuseer var representerade. Bifall och ovationer och många bra frågor och kommentarer. Stort intresse för att fortsätta från centralmuseerna och många andra som noterade kontaktuppgifter och förhoppningsvis kommer att höra av sig inom kort.

Åter till kontoret på eftermiddagen berättade en kollega om roligheter som vi förhoppningsvis får höra mer om framöver, men mer än A blir det inte nu.

Nästan lika roligt som ovanstående var det när kollega John kom och frågade om jag tittat på bedömningarna av presentationsförslag till sommarens Wikimania. Eftersom jag inte tittat på ett tag var det riktigt roligt att se att mitt förslag var det med högst betyg i Cultural and educational outreach-spåret och med näst högst betyg totalt! Att det kom ett mail under kvällen som bekräftade att det dessutom var antaget spädde bara på dagens känsla.

Bra rad!

Bra rad!

Stort supporterhjärta!

Stort supporterhjärta!

Kvällen ja, för det var ju inte slut där. Jag och stora killen skulle ju gå på hockey också. Mitt engagemang för Tre Kronor är lite så där, men när VM spelas ett halvtaskigt Sigge-slagskott bort kan det vara kul att i alla fall se nånting av det. Och när underbara sambon ordnar gratisbiljetter i det som ska försöka vara en ursäkt till klacksektion kan det vara kul att gå, och få göra nånting med stora killen också.

Om jag minns rätt har jag bara sett herrlandslaget spela två gånger tidigare. En gång för preskriberat länge sen i gamla fina Leksands isstadion när det blev spö av ryssarna med 0-3 och en gång från högt upp i Globen när en leverantör (förra jobbet!) bjöd på mutmiddag under Nånting Hockey Games. Kanske det var mot Tjeckien och kanske det var 2001 eller 2002. Resultatet från den matchen är högst oklart men det var både snaps, avec och extra GT inblandat…

Åter till saken, kamperna mot Kanada betyder lite extra eftersom jag bott där och det lätt blir lite kommentarer fram och tillbaka med kanadensiska vänner efter matcherna. Men med tanke på hur det har sett ut hittills och att det blev spö för några dagar sen var jag mest inställd på att få ta emot lite hån och glåpord efter den här tillställningen också. Men vilken spännande match det blev, och vilket bra resultat till slut! Vinst på straffar! Och vilken avgörande straff!

Glääk över det här konceptet!

Glääk över det här konceptet!

Resultatet till trots känns både landslaget och VM som en plastig eländig produkt konstruerad endast för att sälja reklam, VIP-paket, TV-rättigheter och annat som jag inte är så förtjust i. Så det som känns bättre än resultatet och gör att dagen avslutas ännu bättre är vetskapen om att jag aldrig kommer att behöva se en kiss-cam i Tegera Arena, eller hur Claes!

Grönan

Mitt musikintresse är lite halvdant. Lyssnar jag på radio så är det helst pratradio på P1, Spotifykontot har jag inte använt på flera år, skivsamlingen är nedpackad och samlingen av nedladdad musik ligger kvar på den löstagbara backup-disken jag la den på för något år sen. Lite lokalpatriotiskt lyssnande på Stiko Per, lite blandat som sambon bjuder på och en hel del melodifestivalterror från lillkillen är det jag oftast lever på.

Utöver ovanstående ser sambons brorsa till att jag får lite musikupplevelser. Han är nämligen vådligt musikintresserad, gillar att gå på konserter och har dessutom den goda smaken att säga åt mig att hänga med. Idag hörde han av sig eftersom Amanda Jenssen spelade på Gröna Lund. Jag har inte varit där på några år och senast var det nog också han som tog med mig. Jag ska inte påstå att jag är någon Amanda Jensen-fantast, men det var en trevlig spelning och vi hann med lite femkampsgrenar efter.

Själv var jag lite sugen på att åka den nya slänggungan, och efter lite övertalning gick Tomas med på att åka han också. Till vårt stora förtret hade dom dock hunnit stänga kön när vi kom dit, så det blev ingen premiärtur på över hundra meters höjd. Inträdet på 200:- jämfört med grönankortet för 220:- gör att nu går jag i alla fall in gratis resten av säsongen, oavsett om det är karuseller eller musik på programet.

Äh va fan… #Bloggarvidare/101

Lite för att minska separationsångesten, lite för att hålla farten uppe, lite för att slå ihjäl en stund till av tågresan men mest för skojs skull. Jag kör en dag till när jag ändå håller på.

Tågresan i fråga går från Kristianstad till Stockholm och anledningen till att jag varit i Kristianstad är att ArbetSam, Arbetslivsmuseernas samarbetsorganisation, har haft sina museidagar där i dagarna två. Jag var inbjuden som talare för att berätta om dels hur Wikipedia kan användas som resurs i skolundervisningen samt hur Arbetslivsmuseerna kan använda Wikipedia för att dokumentera sin kunskap, sina miljöer och sina arkiv på ett bra sätt så att det inte blir marknadsföring som raderas av det men samtidigt ger uppmärksamhet tillbaka till museerna.

@Industriantik twittrade flitigt.

@Industriantik twittrade flitigt.

Förutom min presentation berättade Torsten om vikten av att ha roligt och att fika rättvisemärkt  kaffe vid varje träff, Pia från Qvarnstensgruvan Minnesfjället om varför skolungdomarna står i kö för att få sommarjobba där, Margareta om hur Museispårvägen i Malmköping används till Ungdomsläger på arbetslivsmuseer och Ungdomsgruppen Kristianstad om hur man bygger utställningar tillsammans med ungdomar. Dessutom var Lena Adelsohn Liljeroth där och pratade om kulturlyftet, vikten av att ungdomar vet var produkter kommer ifrån och hur dom tillverkas samt fick svara på frågor om bland annat fartygsklassning och fördelning av miljoner. [EDIT] Här är hela hennes tal.

Därefter följde studiebesök på arbetslivsmuseer i Kristianstad med omnejd, en silversmedja och järnvägsmuseet i Kristianstad på fredagseftermiddagen och idag var det Folkestorps bränneri, Brösarps station, Blåherremölla kvarn, Kiviks musteri och Anders Håkansgården i Åhus. Många frågor om Wikipedia och när och var workshoparna kommer att vara under hösten, frågor om Wikimedia Commons, licenser, relevans, källor och klassikerna om samröre med Wikileaks (NEJ!), redaktion, var pengarna kommer från och om verkligen vem som helst kan redigera. Dessutom intressanta och kunniga guider som berättade om alla ställen vi var på, en kamera som smattrade friskt för att passa på när jag ändå var där, fler frågor om Wikipedia och några frågor till.

Egoboost från @SofiaSeifarth. (Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Egoboost från @SofiaSeifarth.
(Klicka på bilden för att komma till presentationen på Slideshare.)

Trött men nöjd efter två intensiva dagar, men vad gör det efter kommentarer som den ovan. Lätt värt det och lätt att fortsätta!

Separationsångest #Blogg100/100

Inte kan det väl vara så? Sitter jag här och drar mig för att skriva 100/100 bara för att slippa bli ”färdig” med det här påfundet? Tror jag verkligen att tiden stannar om jag låter bli att skriva?

Nja, visst har jag snuddat vid tanken på att låta bli dagens inlägg i någon slags symbolik för att det här inte blir klart nångång, men det känns som att dra lite för stora växlar av det och att nalla av symbolik jag inte når upp till. Men oavsett känsla och symbolik är jag väldigt nöjd med att ha tagit mig igenom det här och att nu vara framme vid nummer 100 av den här bloggen.

Vad har jag lärt mig då, och vad tar jag med mig vidare? Bäst är att jag faktiskt har kommit så här långt. Även om en del har varit ganska uselt, en del ännu sämre och några nödlösningar så finns det i alla fall 100 inlägg här nu. Några inlägg har börjat med höga ambitioner men avslutats utan att ketchupflaskan knutit ihop alla kanoterna i lasset och lämnat den röda tråden hängandes när orken trutit mot slutet och det sen återstår att #länka lite och hitta någon passande illustration. Näst bäst är att jag trots bitvis bristande motivation har kommit vidare och fått till nånting, att jag har fått (en förvisso inte helt hälsosam) rutin på att faktiskt sätta mig och skriva nånting och att det har blivit ett och annan guldkorn i det hela. Dessutom är jag väldigt nöjd att jag kom vidare med exjobbsförberedelserna, och jag inser nu att jag ska använda det här som lite kom-ihåg för vad och när som händer i  fortsättningen.

Målgången innebär namnbyte: Från rosa elefant till exjobb. Nästa steg examen!

Tack alla som varit med och kommit med glada tillrop, både här, där och mitt emellan. Det värmer enormt och funkar som både morot och piska på samma gång. Och för er som är berörda, glöm inte avslutningsminglet.

Inte riktigt hundra #Blogg100/99

Trots att jag avslutade med en klipphängare igår tror jag att jag struntar i det och går åt ett annat håll. Det är nämligen så många som har rapporterat målgång i #Blogg100 idag att jag har blivit alldeles dagvill och undrar vad jag är på för dag egentligen. Oavsett känns det som om dagen får bli lite mer funderande på vad som händer nu, nu när jag nästan är framme efter dom där hundra dagarna som var så avlägsna i slutet av januari.

Nån form av fortsättning blir det helt klart, men det har jag ju redan konstaterat. Att det inte kommer att bli dagligen i fortsättningen är jag dessutom helt säker på, nattsuddandet är inte helt bra och dessutom kommer jag förhoppningsvis behöva tiden för viktigare skriverier. Det studieintyg jag fick från Högskolan Dalarna idag såg bra ut. Om jag förstår kraven och dom nya högskolepoängen rätt är det enda orosmolnet att jag har läst ÖÄA089 Vetenskapsteori tidigare och nu är kravet Forskningsmetodik i informatik. Hur stor skillnad det är på kurserna (och om jag kommer ihåg nånting från den) är oklart, men det får jag nog snart besked om. Sen är det bara det där med att hitta ett ämne och allt runt om kring som återstår, men efter 100 dagar med det här kan det ju inte vara helt omöjligt i alla fall.

Mål, mål, mål. Alla går i mål. Själv har jag en dag kvar, men vad är väl det i det stora hela?