Kategoriarkiv: Familjen

Storfamilj #Blogg100/89

Ibland går det som det går, och det är inte mycket att säga om det. Det finns både den ena, den andra och den umptonde anledningen till det. Resultatet kan också bli både det ena och det andra, och förmodligen finns det umpton i kubik varianter på vad som kan hända när relationer rubbas, sällskap spricker och familjesituationer förändras.

I mitt fall är det allvarligaste att jag har en förlovningsring liggandes i en låda. Jag hade den på fingret när jag åkte till Kanada, men sen blev det inte mer med det och den fick åka hem i packningen. Det ena öppnar upp för det andra och själv fick jag en parvel med som bonus när jag flyttade till Stockholm. Anledningen till det och händelserna fram tills jag blev delaktig finns på annat håll, det här är min blogg. Men det som känns bra är att av alla varianter som det kan ta när olika viljor ska jämkas samman om hur uppfostran ska ske och om det ska vara svartvita eller blåvita stövlar har jag hamnat i den bästa av världar.

När vi för några år sen flyttade från en adress till en annan på Söööder insåg vi att resultatet blev att avståndet till parvelns (som nästan slutat vara en parvel) andra hemvist blev nära nog att vi delar bostadsrättsförening. Med tanke på historier om långa transporter, vänner långt borta och annat hemskt som kan bli resultatet är det väldigt lyxigt att kunna springa över med ett glömt pingisracket eller kvarlämnad läxbok på under minuten när det behövs. Att dessutom kunna låta storkillen leka med båda småbrorsorna (födda med fyra månaders mellanrum) på gården eller vid delat vaktande ökar lyxen ytterligare en dimension. Vår gemensamma bilresa till ett bröllop i Falun för många år sen lockade till mycket skratt och munterhet, men viljan och ambitionen i att alltid göra det bästa av situationen gör att det är lätt att glädjas tillsammans med alla andra.

Som en del av dagens födelsedagsfirande var storkillens stora familj samlad till lammsteksmiddag. Förutom en underbart vitlöksspäckad lammstek (förlåt i förväg till alla jag träffar imorgon) med goda tillbehör hade vi några mycket trevliga timmar med samtal, barnskratt, diskussioner, barngråt, funderingar, barnspring, och lite mer allmänt prat. Storkillen, småbrorsorna och lillasystern (från andra hållet) tjoar och lever om och har det ganska bra och storkillens föräldrar och respektivar kan prata och ha det bra.

Mitt enda problem med det här arrangemanget är att jag trots några års rundfrågande och funderande fortfarande inte har fått något bra svar på vad släktskapet/relationen mellan mig och min sambos sons fars fru kallas, samt om det finns något bra ord att använda på två småkillar som delar storebror men inte har gemensamma föräldrar. Alla hjälp med  att nå fram till Språket i P1, tidningen Språk, språkfrågespalter eller andra som kan bringa klarhet i mina bryderier mottages tacksamt.

X #Blogg100/89

Liten kille med stort leende.

Liten kille med stort leende.

Häromdagen var jag inne på min flytt från Falun till Stockholm och vad den innebar för antalet förfrågningar om soffsurfning. Nånting annat som förändrades drastiskt när jag flyttade ner var familjesituationen. Från att ha varit en sorglös student i Falun blev jag en arbetande halvtidsbonuspappa i Stockholm. Flytten gav mig inte bara en ny sambo (doh!) utan också en lite parvel på treochlitetill som drällde omkring där.

Stolt storebror.

Stolt storebror.

Ganska snart efter att jag flyttat in där frågade han sin mamma hur länge jag skulle hälsa på. En inte helt oäven fråga när det helt plötsligt dyker upp en ny person i lägenheten.

För ganska exakt sex år sen var jag med på det första av en bunt födelsedagskalas, nämligen hans fyraårskalas. I morgon är det dags igen och den här gången slutar han vara en ensiffrig liten typ och övergår till att vara en tvåsiffrig tuffing.

I'm too old for this shit!

I’m too old for this shit!

Enormt mycket grattis på tioårsdagen STORA killen!

Syster liten #Blogg100/79

Hulda och Daniel. Foto: Mattias Pettersson

Hulda och Daniel. Foto: Mattias Pettersson

-Skicka henne till cementfabriken!

Att som svartsjuk treåring ta emot den nyhemkommna lillasystern med den hälsningen är kanske inte det klokaste i världen. Men till mitt försvar kan jag säga att jag dels inte var så gammal och dessutom hade koll på att det faktiskt fanns en cemntfabrik (om än nedlagd) i Lanna att skicka henne till.

Som tur var lyssnade föräldrarna inte på mig utan hon fick hänga kvar hemmavid. Storasyster var troligtvis väldigt nöjd med tanke på att hon i sin iver att få någon att trösta brukade vara taskig så att det blev lite gråt att trösta.

Under åren som har gått sen min välkomsthälsning har hon vuxit till sig samt hunnit med att  flytta runt och ägna sig åt både det ena och det andra. Hon har sjungit i kör och dansat balett, pluggat i England och inventerat skog, och nu ägnar hon sig åt att kämpa för väderkvarnarna. Ett annat trevligt intresse är matlagningen. Föredömligt samlat så att det går att hitta tillbaka till den trevliga chilin som bjöds i Sälen förra veckan.

Tunnbrödsbagar-Hulda

Tunnbrödsbagar-Hulda

Nånting som är nästan lika gammalt som systern är hennes förhållande. Sen gymnasiet har hon stått stadigt vid sidan av en ståtlig Lindh och till sommaren blir det ännu mer Alvar i relationen.

London calling #Blogg100/78

Väskorna från Sälen är äntligen uppackade. Tvättberget är vikt, sorterat och omhändertaget. Sakta börjar det smälta in att vi spelar i elitserien nästa säsong. Hämtningar, lämningar och kvällsaktiviteter har fungerat under veckan. Fullt upp på jobbet, och imorgon åker jag till London.

Att sambon kommer hem först på fredag gör att lillkillen får klara sig själv ett dygn, men det ska väl inte vara några problem för en treåring… Eller så kommer päronen ner och tar hand om honom, det är kanske enklare.

Innan jag beger mig imorgon blir det lite mer städning, packning, tidsredovisning och reserapporterande, presentationsfixande och lite häng med lillkillen.

Sen blir det GLAM-fest hela helgen, med många trevliga återseenden och en hel del nytt att lära och ta del av. Hurra!

Från 12 till 2 #Blogg100/75

Häromdagen knödde vi ihop oss tolv personer i en stuga. En packning, bilresa och tågresa senare sitter jag ensam i lägenheten och hör lillkillens snarkningar lite svagt från hans sovrum. Visst är det trevligt att umgås med föräldrar, syskon och deras familjer, men det kan lätt bli lite intensivt med många smarta och diskussionsvilliga vuxna samtidigt som barnen har olika nivåer av självständighet, hjälpbehov och vilja att vara med dom andra.

Vintersemester i en fjällstuga har också sina begränsningar i var det går att ta vägen. Skidåkning på dagarna med blandade skurar glada barn och barn som aldrig mer ska titta på snö eller ha sina pjäxor på sig.

Nu är jag i alla fall tillbaka i lägenheten. Stora killen är hos sin pappa, sambon är i Kalmar för en veckas kurs, lillkillen sover och jag njuter av lugnet och ensamheten samtidigt som jag saknar dom andra i familjen. Nu ska jag dock passa på att njuta av en säng där det bara är jag själv som snarkar, för under veckan har det snarkats både högt och ljudligt på sovloftet!

Tillbakapackning #Blogg100/74

Välpackat! Foto:Ironmonger, CC-BY-SA

Efter att ha varit borta en vecka är det imorgon dags att lämna stugan och sikta söderut. Packningsbestyren vid avfärd gick bra och resan upp med Superstars Stockholmsbussen till Leksand och stopp för att säkra elitserieavancemanget och fortsättning med av föräldrarna lånad bil till Sälen funkade utmärkt också. Lillkillens åksjuka märktes endast av i form av att vi tog en luftpause nånstans i höjd med var Vasaloppseliten är två timmar efter start.

Under veckan har det mesta i klädväg använts av både stora och små. För lite av några saker, men det kompenseras med att en del åker med tillbaka utan att ha packats upp. Den där dagen när jag får för mycket tid över ska jag nog göra en uppföljningsblankett där jag enkelt kan föra bok över packningen och se om det är nånting som alltid åker tillbaka rent så att jag i fortsättningen kan sluta packa med det. Förhoppningsvis kommer den där dagen innan jag trillar av pinn, eller så får jag fortsätta åka omkring med oanvända kläder i väskan.

Bra packat! Foto: Ferdinand Reus, CC-BY-SA

Än så länge ser det bra ut med hoppackningen. Vad jag vet är allt som vi hade med hit nedpackat eller framlagt så att det ska gå lätt att packa ihop det sista imorgon. Bilen fyller vi men mina underbara päron plockar upp bilen i Mora så vi behöver bara ta oss, alla väskor och pryttlar vi har med en bit söderut innan vi hoppar på tåget där och beger oss mot mer (o)civiliserade trakter. För sambon blir det bara ett kort stopp på hemmaplan innan hon fortsätter ännu längre bort eftersom hon ska gå kurs i intervjuteknik i Kalmar hela veckan. Själv håller jag mig på hemmaplan ända tills på torsdag då jag beger mig till London och GLAM-WIKI 2013.

Ingen risk att det börjar växa mossa i resväskan än på ett tag i alla fall…

Syster stor #Blogg100/73

Sommaren -73 var jag inte så gammal, minus tre år var jag för att vara exakt. Men det var då föräldrarna efter lite runtflyttande stadgade sig i huset i Lanna där jag är född och uppvuxen. En av anledningarna till att dom sommaren -73 flyttade från en lägenhet inne i Örebro och till ett hus med stor tomt var att dom väntade sitt första barn. Och det var min storasyster Lina som föddes i november det året.

Storasyster med äldsta H på ryggen

Storasyster med äldsta H på ryggen

När jag var liten var hon mest en pain in the ass som skulle styra och ställa, sminka mig och slåss och som dessutom inte lät mig vara med på mina villkor och som jag ville. En enorm skymf för mig som tre år yngre bror. Utan att gå allt för djupt in på kvinnligt och manligt växte jag styrkemässigt om henne och under den perioden slogs vi mer än vanligt fram tills en dag då vi bara slutade. I efterhand har jag kommit fram till att det nog var när hon var smart nog att inse att jag var starkare som vi slutade slåss, min inblandning i det smarta med att sluta slåss lämnar jag åt sidan.

Lina och Mattias. Foto: Micke Ejendal

Lina och Mattias, väldigt missnöjda. Foto: Micke Ejendal

En sommar för några år sen på den traditionsenliga tillställningen Nat Slax Fest fattade storasyster Pettersson tycke för min tidigare skolkamrat Pettersson, eller om det var tvärs om. Dom satt i alla fall och försökte hålla hand med varandra i smyg och använde sitt gemensamma scoutintresse som ursäkt för att hålla kontakten senare. Lagom lata som dom är klarade dom sig utan att ändra efternamn eller skaffa dubbelefternamn när dom härom året gifte sig. Latheten visar sig dessutom i att deras båda barn båda börjar på H så att initialerna HP inte behöver ändras när kläderna går i arv.

Nånting intressant med min storasyster som jag inte hittat förrän precis nu när jag började skriva det här är hennes blogg från en kurs hon läste i höstas och dom tankar hon fick därifrån om hantering av att filma förskolebarnen och vad det går att göra av dokumentation i form av bilder och filmer. Bestämt får det bli ett samtalsämne under morgondagen eftersom vi veckan ut har varandra nära och har begränsad uppkoppling. En intressant koppling till det hon tar upp är dom frågor Jocke Jardenberg ställde och efter att ha väntat ett tag även besvarade. Klurigt är bara förnamnet, men det här är bland det klaraste jag har sett i ämnet.

Bäää och nöff #Blogg100/72

Paltkoma är bara förnamnet på mitt nuvarande tillstånd. Trött och däst och längtande efter framstupa sidoläge.

Som en del i födelsedagsfirandet vi ägnar oss åt på Gubbmyrvägen i Sälen var vi idag på Lammet & Grisen och åt middag till faderens ära. Och vilken mat det bjöds på! Vilket koncept, och så bra det blev. Filébuffé med fläsk, lamm och oxe med tillbehör anpassade till smak och kryddning som ökar i styrka allt eftersom. Barnanpassat så att det finns köttbullar, korv och pasta så att dom som inte är så förtjusta i gratinerad broccoli eller gnocci ska få i sig nånting också. Och dessutom ett väl tilltaget barnrum med både tv-spelsmöjlighet, film och legobyggande så att det blir lite lugn och ro när barnen ätit sig mätta och vill ha nånting annat att göra.

God mat, bra service och lugnet som spred sig i lokalen när barnen från alla sällskap flyttade vidare gjorde det till ett suveränt ställe. Nu blir det lite lugnt och stilla soffhäng i väntan på att magen hämtar sig nog för att jag ska kunna sova.

Kort #Blogg100/70

Musklerna på framsidan av låren är trötta!

* Imorgon ska jag åka en offpist-tur.

Stämbanden pallar inte en hel hockeymatch!

* Idag har jag sett min sista match för säsongen på plats i Tegera arena.

Jag är trött efter att ha vallat hjälmfotingen en halv dag, åkt telemark en halv dag och sen kört till Leksand och tillbaka.

* Nu släcker och sover jag. Gonatt!

AFK #Blogg100/68

Hur nätberoende är jag egentligen? Hur länge klarar jag mig utan någon form av uppkoppling?

Dom senaste 67 dagarna har jag ju uppenbarligen inte varit mer än max ett dygn bort, och i ärlighetens namn ser det ungefär likadant ut tidigare också sen ett tag tillbaka. Sen jag kom i kontakt med modem och BBSer till att börja med, och senare övergående i Internet har det gått från att vara Nånting till nånting som bara är. Självklarheten i att uppkopplingen bara finns där är sådan att bristen på nät är nånting att prata om.

Veckan kommer att tillbringas i ett hus i Sälen tillsammans med familjen, föräldrarna och systrarna med familjer. Totalt är vi 12 personer födda mellan -43 och -10 som ska hänga, åka skidor, snöskovandra, spela lite spel, äta och umgås. Än så länge har jag räknat in fem bärbara datorer, två surfplattor, sju telefoner med stor skärm, en pryl med stor skärm men ingen uppkoppling och några inte så smarta telefoner. Det första försöket att få till ett lokalt trådlöst nätverk gick åt skogen men nya försök kommer nog. Den äldre generationen, -43 och -47, förstår sig inte riktigt på oss i mellangenerationen även om farsan nog kommer att smyga fram en bärbar till och sin ”internetpinne” under veckan. För barngenerationen, -03 till -10, däremot är det självklarheter med både pekskärmar, appar och att kolla melodifestivalbidragen på youtube och dom har redan börjat uppfostra sina googlesökprofiler för att snabbare hitta det dom vill åt.

Ständigt sitter någon med en pryl i handen och vi kommenterar på nånting som postas från en annan tidszon eller jämför priserna på hyrskidor och förfasar oss över att få tips om lokala fik bara för att vi nu är här och telefonen upptäckt det. Nångång framöver blir det nog internettystnad och retreat i hönsnätsbur för att återuppleva livet utan ständig uppkoppling, eller så blir det tvärt om och glasögon som realtidssänder och uppdaterar.

Men än så länge är jag nöjd med hur jag har det nu och att jag kan nattblogga uppkopplad via telefonen och kolla läget i backarna utan att behöva hitta ett bibliotek eller internetcafé.