Doctor Livingstone, I presume?

Så går det ju att säga om man hittar någon man letar efter, om man faktiskt hittar den man letar efter.

Ovanstående dök upp i mitt flöde på lördagkvällen, och eftersom Rapsgatan bara ligger några kvarter bort och resten av familjen redan sov letade jag fram lite varma kläder, stora kängorna och reflexvästen och stoppade ett gäng pannlampor, några bananer och det som var kvar av killarnas lördagsgodis i en ryggsäck och begav mig dit. Lite regn ute och inte det trevligaste vädret, men det är nog bättre att jag ger mig ut och letar än att Mats ska behöva vara försvunnen. Eftersom jag inte haft nånting med MPS att göra tidigare visste jag inte hur det fungerar på samlingsplatsen, men sånt brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Det jag har sett av dom tidigare har helt klart imponerat, men under promenaden bort hann jag tänka både en och tre gånger att det var vådligt mörkt ute och att det finns många skrymslen och vrår bland kolonilotterna och i slänten på södra Södermalm och att det är nog inte helt lätt att leta där. När jag kom fram till Eriksdalshallen stod det ett gäng på 7-8 personer där, så jag stegade fram och frågade om det var där sökandet startade. Svaret blev att det inte skulle bli något letande!  

Tack för min anmälning till Skallgångsregistret.

Tack för min anmälning till Skallgångsregistret.

Samtidigt som jag gav mig av återkallades söket, så jag behövde inte leta nånting. Jag pratade lite med dom som stod där, och dom tipsade om både facebooksidan och skallgångsregistret på hemsidan innan vi skildes år med vad som förmodligen är deras standardhejdå, nämligen ”Hoppas att vi inte behöver ses igen!” och jag traskade hemåt. Väl hemkommen har jag nu både gillat sidan och registrerat mig och tänker optimistiskt att det här var ju roligt, det önskar jag att jag aldrig behöver göra igen…

Nånting jag däremot hittade var insikten att jag behöver gå in mina kängor bättre! Bara på den korta sträcka jag gick blev det en blåsa på ena hälen och lite skav på andra hälen. Om jag ska kunna gå nånting annat än vilodagen med Stiko Per när han passerar Stockholm är det nog dags att börja passa in skona.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s