Storfamilj #Blogg100/89

Ibland går det som det går, och det är inte mycket att säga om det. Det finns både den ena, den andra och den umptonde anledningen till det. Resultatet kan också bli både det ena och det andra, och förmodligen finns det umpton i kubik varianter på vad som kan hända när relationer rubbas, sällskap spricker och familjesituationer förändras.

I mitt fall är det allvarligaste att jag har en förlovningsring liggandes i en låda. Jag hade den på fingret när jag åkte till Kanada, men sen blev det inte mer med det och den fick åka hem i packningen. Det ena öppnar upp för det andra och själv fick jag en parvel med som bonus när jag flyttade till Stockholm. Anledningen till det och händelserna fram tills jag blev delaktig finns på annat håll, det här är min blogg. Men det som känns bra är att av alla varianter som det kan ta när olika viljor ska jämkas samman om hur uppfostran ska ske och om det ska vara svartvita eller blåvita stövlar har jag hamnat i den bästa av världar.

När vi för några år sen flyttade från en adress till en annan på Söööder insåg vi att resultatet blev att avståndet till parvelns (som nästan slutat vara en parvel) andra hemvist blev nära nog att vi delar bostadsrättsförening. Med tanke på historier om långa transporter, vänner långt borta och annat hemskt som kan bli resultatet är det väldigt lyxigt att kunna springa över med ett glömt pingisracket eller kvarlämnad läxbok på under minuten när det behövs. Att dessutom kunna låta storkillen leka med båda småbrorsorna (födda med fyra månaders mellanrum) på gården eller vid delat vaktande ökar lyxen ytterligare en dimension. Vår gemensamma bilresa till ett bröllop i Falun för många år sen lockade till mycket skratt och munterhet, men viljan och ambitionen i att alltid göra det bästa av situationen gör att det är lätt att glädjas tillsammans med alla andra.

Som en del av dagens födelsedagsfirande var storkillens stora familj samlad till lammsteksmiddag. Förutom en underbart vitlöksspäckad lammstek (förlåt i förväg till alla jag träffar imorgon) med goda tillbehör hade vi några mycket trevliga timmar med samtal, barnskratt, diskussioner, barngråt, funderingar, barnspring, och lite mer allmänt prat. Storkillen, småbrorsorna och lillasystern (från andra hållet) tjoar och lever om och har det ganska bra och storkillens föräldrar och respektivar kan prata och ha det bra.

Mitt enda problem med det här arrangemanget är att jag trots några års rundfrågande och funderande fortfarande inte har fått något bra svar på vad släktskapet/relationen mellan mig och min sambos sons fars fru kallas, samt om det finns något bra ord att använda på två småkillar som delar storebror men inte har gemensamma föräldrar. Alla hjälp med  att nå fram till Språket i P1, tidningen Språk, språkfrågespalter eller andra som kan bringa klarhet i mina bryderier mottages tacksamt.

Annonser

One thought on “Storfamilj #Blogg100/89

  1. Ping: T till W #Blogg100/93 | Haxpett - #Blogg100

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s